Det finns många orsaker till att både män och kvinnor förlorar hår. Det kan röra sig om en medicinsk åkomma, som alopecia areata, eller en biverkning av en behandling, exempelvis cellgiftsbehandling. Den vanligaste orsaken till håravfall är dock – åtminstone delvis – genetisk. Är du i övrigt frisk men ändå börjar bli skallig, är chansen stor att även andra i din familj har samma problem.
Skallighet kan ärvas från båda föräldrarnas sidor av släkten. Det är nämligen inte en enskild gen som avgör om du tappar håret, utan snarare en kombination av flera faktorer. Just därför kan skallighet ibland hoppa över en generation.
Den vanligaste typen av skallighet är så kallad manlig (eller kvinnlig) mönsterskallighet. Den orsakas av dihydrotestosteron, DHT – ett hormon som bildas ur androgener, manliga hormoner som finns hos både män och kvinnor. DHT binder till receptorer i hårsäckarna, vilket gör att håret växer tunnare och lättare faller av. Ju högre nivåer av DHT som cirkulerar i blodet, desto större är risken att du förlorar hår. Med tiden kan hårsäckarna till slut vissna bort helt.
Mer ovanliga orsaker till håravfall är alopecia areata, blodbrist (anemi), sjukdomar i sköldkörteln, hormonella förändringar, stress, svamp i hårbotten samt vissa receptbelagda läkemedel.
Hårbotten innehåller ungefär 100 000 hårstrån, och det är helt normalt att tappa runt 100 hårstrån per dag. Vid manlig mönsterskallighet drar sig hårfästet bakåt från pannan tills endast den karakteristiska hästskoformen av hår runt bakhuvudet återstår. Cirka en fjärdedel av män som är benägna att drabbas börjar tappa håret redan före 30-årsåldern. Vid 60 års ålder är omkring två tredjedelar antingen på väg att bli skalliga eller redan helt skalliga.
Vid kvinnlig mönsterskallighet ser bilden annorlunda ut. Här blir håret tunnare över hela huvudet, och håravfallet fördelas jämnt över hela hårbotten i stället för att koncentreras till ett specifikt område.
Ärftligt håravfall kallas androgenetisk alopeci. Även om det tydligt har en genetisk komponent finns det ingen enskild gen som garanterar att någon blir skallig. En studie från 2008 fann att genen EDA2R på X-kromosomen kan spela en betydelsefull roll vid manlig mönsterskallighet. Män ärver sin X-kromosom från modern, vilket innebär att genen går i arv via mödernet. Kvinnor ärver däremot en X-kromosom både från fadern och modern. Andra gener som kan påverka håravfall är dessutom inte könsbundna alls.
Det finns idag inget botemedel mot skallighet, men det finns behandlingar som kan hjälpa. Vissa lokala läkemedel, exempelvis minoxidil, kan bromsa håravfallet – men de måste användas kontinuerligt. Slutar man använda produkten återupptas håravfallet i samma takt som tidigare. Läkemedlet finasterid har också visats kunna bromsa håravfall och till och med få nytt hår att växa ut. Även detta läkemedel måste användas kontinuerligt för att effekten ska bestå.
Tillgängligheten varierar mellan länder – i Sverige säljs minoxidil receptfritt på apoteket, medan finasterid kräver recept. Rådfråga alltid läkare innan du påbörjar någon behandling.
Trots att skallighet är mycket vanligt känner vissa män obehag över sitt håravfall. Det gäller i ännu högre grad kvinnor, eftersom kvinnlig mönsterskallighet är mindre vanlig och därför ofta upplevs som mer stigmatiserande. Peruker och toupeer har använts i århundraden för att dölja håravfall. Hårtransplantationer är en mer ingripande och kostsam lösning som dock kan ge blandade resultat. Vissa män väljer istället den motsatta vägen och rakar huvudet helt, vilket får skalligheten att framstå som ett medvetet stilval. Tyvärr är det sällan ett lika gångbart alternativ för de flesta kvinnor.
Så, är skallighet genetisk? Ja, till stor del. Ärftlighet spelar en central roll vid de vanligaste formerna av håravfall, men bilden är komplex – flera gener, hormoner som DHT och livsfaktorer samverkar. Även om skallighet inte kan botas helt kan rätt behandling bromsa utvecklingen och i vissa fall till och med stimulera ny hårväxt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online