Håravfall förknippas ofta med cancer och framför allt kemoterapi, men cancern själv är sällan orsaken. Det finns i själva verket en rad olika sjukdomar, hormonrubbningar och näringsbrister som kan leda till att håret tunnas ut eller faller av. Här går vi igenom de vanligaste tillstånden som kan ligga bakom håravfall.
Alopecia areata är en autoimmun sjukdom där immunförsvaret felaktigt angriper hårsäckarna. Det resulterar i runda, kala fläckar i hårbotten eller på andra kroppsdelar. Sjukdomen kan drabba både barn och vuxna och i svårare fall leda till totalt håravfall på hela kroppen.
Lupus är en systemisk autoimmun sjukdom som kan påverka hud, leder, njurar och andra organ. Vid diskoid lupus kan inflammation i hårbotten ge ärrbildning och bestående håravfall, medan aktiv systemisk lupus ofta orsakar ett mer diffust och tillfälligt håravfall.
Perniciös anemi är en autoimmun sjukdom som gör att kroppen inte kan ta upp vitamin B12 ordentligt. Det leder till blodbrist med symtom som trötthet, blekhet, domningar i händer och fötter – och i många fall håravfall.
Vid hypotyreos producerar sköldkörteln för lite hormoner, vilket saktar ner ämnesomsättningen. Detta kan ge torrt, sprött hår som tunnas ut, ibland även förlust av yttre ögonbrynsdelar. Tillståndet behandlas enkelt med sköldkörtelmedicin.
Addisons sjukdom innebär att binjurarna inte producerar tillräckligt med kortisol och aldosteron. Typiska symtom är uttalad trötthet, viktminskning, mörkfärgning av huden och muskelsvaghet – och håravfall kan ingå i sjukdomsbilden.
Vid hypoparatyreos bildar bisköldkörtlarna för lite parathormon, vilket sänker kalciumnivåerna i blodet. Detta kan påverka hår, naglar, tänder och hud och ge sprött hår samt uttunnande över tid.
Järnbrist är en av de vanligaste näringsrelaterade orsakerna till håravfall, särskilt hos kvinnor. Järnet behövs för hårcellernas tillväxt, och låga ferritinvärden kan ge ett diffust uttunnande som ofta går att åtgärda med järntillskott.
Brist på vitamin B12 påverkar cellbildningen och syretransporten i kroppen. Utöver trötthet och blodbrist kan bristen ge håravfall, särskilt hos personer med vegansk kost eller nedsatt upptagningsförmåga i tarmen.
Detta är den vanligaste formen av håravfall och drabbar både män och kvinnor. Orsaken är en genetisk känslighet för hormonet DHT, som får hårsäckarna att krympa gradvis. Hos män visar det sig som intillväxt och flintskallighet, medan kvinnor oftast får ett allmänt uttunnande.
Telogen effluvium är ett tillfälligt håravfall som uppstår när onormalt många hårstrån går in i vilofasen samtidigt. Vanliga utlösare är stress, förlossning, febersjukdomar, operationer, snabb viktnedgång eller viss medicinering. Håret växer normalt ut igen inom sex månader.
Anagen effluvium uppstår när hårets aktiva tillväxtfas avbryts abrupt, exempelvis av kemoterapi, strålbehandling eller giftiga ämnen. Håret lossnar då snabbt och jämnt över hela huvudet. Även svåra infektioner och kraftiga näringsbrister kan bidra.
Tinea capitis är en svampinfektion i hårbotten som ger fläckvis håravfall, fjällning, rodnad och ibland små bölder. Den är vanligast hos barn och behandlas med receptbelasta svampdödande läkemedel.
Kontakta din vårdcentral om du upplever plötsligt, kraftigt eller ovanligt håravfall. En läkare kan göra blodprover och undersöka hårbotten för att hitta den bakomliggande orsaken. Goda nyheter är att många former av håravfall går att behandla eller bromsa betydligt när grundorsaken väl har identifierats.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online