Trichotillomani, även kallad hårdragningsstörning, är en psykisk störning som innebär att en person upprepade gånger drar ut sitt eget hår – ofta från hårbotten, ögonbryn, ögonfransar eller andra kroppsdelar. Beteendet kan ske både medvetet och omedvetet, till exempel när personen är stressad, uttråkad eller koncentrerad på något annat. Trots upprepade försök att sluta upplever många drabbade att de inte kan kontrollera impulsen.
Ett typiskt tecken på trichotillomani är fläckvis håravfall eller ojämnt tunnare hårpartier som inte beror på någon fysisk sjukdom. Många känner en spänning eller oro före hårdragningen, följt av lättnad eller tillfredsställelse efteråt. Detta skiljer störningen från helt mekaniskt beteende och placerar den inom gruppen tvångsrelaterade tillstånd.
Trichotillomani hänger ofta samman med andra psykiatriska diagnoser, såsom ångestsyndrom, depression och tvångssyndrom (OCD). Skam- och skuldkänslor är vanliga, vilket kan leda till att den drabbade undviker sociala situationer, döljer håret med kepsar eller peruker och drar sig för att söka hjälp. Detta kan i sin tur förvärra både den psykiska hälsan och livskvaliteten.
Behandlingen består vanligtvis av kognitiv beteendeterapi (KBT), där en speciell metod som kallas habit reversal training – träning i att ersätta beteendet med alternativa handlingar – visat god effekt. I vissa fall kombineras terapin med läkemedel, exempelvis antidepressiva läkemedel av SSRI-typ. Stödgrupper och samtal med andra i liknande situation kan också spela en viktig roll i återhämtningen.
Söker du eller någon i din närhet hjälp är första steget ofta en kontakt med vårdcentralen, som kan remittera vidare till psykiatrisk specialistvård. Med rätt stöd och behandling går det i de flesta fall att minska beteendet avsevärt och leva ett bra liv med diagnosen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online