Båda är blodburna virus som orsakar akut och kronisk lever sjukdom, men skiljer sig åt i smittvägar, naturhistoria och behandling.
Hepatit B (HBV)
- Smittvägar: Perinatal, sexuell, perkutan, horisontell (barndom i endemiskt område).
- Akut: Ofta symtom (gulsot, trötthet, illamående); 95% vuxna botar spontant.
- Kronisk: 90% spädbarn, 5% vuxna → cirros, HCC-risk.
- Forebyggande: Vaccin (95% effektivt); HBIG + vaccin vid födelse för utsatta spädbarn.
- Behandling: Entekavir, tenofovir (hämmar replikering; sällan bot). Peg-IFNα begränsad kur.
Hepatit C (HCV)
- Smittvägar: Blod (IDU, osäker medicinsk, transfusionspre-1992); sexuell (låg); perinatal (5–6%).
- Akut: 70–80% asymtomatiska; 20–30% botar spontant.
- Kronisk: 70–85% → fibros → cirros (20–30 år) → HCC.
- Inget vaccin.
- Behandling: DAA (sofosbuvir/velpatasvir, glekaprevir/pibrentasvir) – 8–12 veckor, >95% bot (SVR12).
Viktiga skillnader
| Egenskap | HBV | HCV |
| Vaccin | Ja | Nej |
| Kroniskitet (vuxen) | 5% | 75% |
| Botbart | Sällan (funktionell bot = HBsAg-förlust) | Ja (DAA) |
| Cancerrisk | Hög (integrerar DNA) | Hög (via cirros) |
Screening av riskgrupper; vaccinera mot HBV; behandla HCV aggressivt.