Diagnostik av autoimmun hepatit (AIH) kräver en sammansättning av kliniska, biokemiska, serologiska och histologiska kriterier (förenklad IAIHG-poängsättning). Ett positivt antikroppstest ensamt är otillräckligt.
Begränsningar med serologi ensam
- Falska positiva: ANA, SMA, anti-LKM1 kan förekomma vid viral hepatit, medicamentsinducerad leverskada, PBC, andra autoimmuna sjukdomar, eller till och hos friska (låga titrar).
- Falska negativa: Upp till 10–20 % av AIH-patienter är seronegativa vid debut.
- Icke-specifika symtom: Trötthet, artralgi, bukbesvär överlappar många leversjukdomar.
Diagnostiska pelare
- Biokemi: Förhöjda AST/ALT, IgG (ofta >1,1× ULN).
- Serologi: ANA, SMA, anti-LKM1, anti-SLA/LP; uteslut viral hepatit (A, B, C, E), Wilsons sjukdom, medicamentsinducerad leverskada.
- Histologi: Gränsythepatit, lymphoplasmocytär infiltration, rosettbildning – guldstandard.
- Uteslutning av mimiker: Alkohol, NAFLD, läkemedel, viral, metaboliska, genetiska orsaker.
- Svar på immunsuppression: Stödjer diagnostik om kriterier är gränsfall.
Multidisciplinärt tillvägagångssätt
Samarbete mellan hepatolog, patolog och radiolog säkerställer korrekt diagnostik och undviker onödigt livslångt immunsupprimerande.
