Kronisk hepatitis B har ingen fullständig bot (HBsAg-förlust är sällsynt), men effektiv undertryckning förebygger cirros, leversvikt och HCC.
1. Antiviral terapi (Nukleos(t)idanaloger – NUCs)
- Förstahandsval: Entecavir 0,5 mg dagligen, Tenofovir disoproxil fumarat (TDF) 300 mg dagligen, Tenofovir alafenamid (TAF) 25 mg dagligen.
- Hög barriär för resistens; robusta långtidssäkerhetsdata.
- Andrahands/legacy: Lamivudin, adefovir, telbivudin – högre resistens, ej rekommenderade.
2. Pegylerad Interferon-α
- Begränsad kur (48 veckor); immunomodulerande.
- Högre HBsAg-förlustfrekvens (~3–7%) men signifikanta biverkningar (influensaliknande, depression, cytopenier, thyreoidit).
- Utvalda patienter: unga, icke-cirrotiska, genotyp A/B, hög ALT, låg HBV DNA.
3. Övervakning under behandling
- ALT, HBV DNA kv3–6 månader tills odetekterbart, därefter kv6–12 månader
- Njurfunktion (TDF/TAF), benskörhet (TDF)
- HCC-övervakning: US ± AFP kv6 månader om cirros eller högrisk
4. Livsstilspelar
- Noll alkohol – ingen säker tröskel
- Viktkontroll – förebygg NAFLD som meddrivare
- Balanserad kost – mediterranskt mönster
- Undvik hepatotoxiner – oreviderade örter, kosttillskott
- Vaccinera kontakter – HAV, HBV
5. Behandlingsmål
- Funktionell bot: HBsAg-förlust + anti-HBs-serokonversion (ideell, sällsynt)
- Klinisk bot: HBV DNA odetekterbar, ALT normal, ingen cirrosprogression
Livslång övervakning avgörande även efter HBsAg-förlust – cccDNA kvarstår, reaktivering möjlig vid immunförsvar.
