Bältros orsakas av att vattkoppsviruset (varicella-zostervirus, VZV) återaktiveras i en nervcell. När detta sker utvecklas smärta och ett blåsorikt utslag längs den drabbade nerven. Det finns flera olika behandlingsstrategier för att hantera sjukdomen, lindra besvären och minska risken för komplikationer.
Innan behandling av bältros kan påbörjas krävs en diagnos av en läkare. Enligt Mayo Clinic ställs diagnosen vanligtvis utifrån de typiska symtomen: smärta samt ett bandformat utslag runt mellankroppen eller huvudet på ena sidan av kroppen. I vissa fall kan även laboratorieprover tas för att bekräfta diagnosen.
Enligt American Academy of Family Physicians (AAFP) utgörs den viktigaste delen av bältrosbehandlingen av antivirala läkemedel, såsom acyklovir, valacyklovir eller famciklovir, ofta i kombination med kortikosteroider. De antivirala läkemedlen angriper viruset direkt, medan kortikosteroiderna minskar inflammationen i den drabbade nerven. Behandling bör inledas så tidigt som möjligt, helst inom 72 timmar efter att utslaget uppträtt, för bästa effekt.
Det smärtsamma utslaget vid bältros kan behandlas med både receptfria och receptbelagda smärtstillande läkemedel, beroende på hur kraftig smärtan är. Detta framgår av riktlinjer från AAFP. I svårare fall kan starkare smärtlindring behövas förskrivas av läkare.
För att lindra besvären från såren på huden kan kapsaicin och lidokain användas lokalt. Enligt AAFP bör lidokain användas medan lesionerna fortfarande är aktiva, medan kapsaicin inte bör appliceras förrän lesionerna har börjat läka. Dessa preparat kan hjälpa till att dämpa den lokala smärtan och obehaget i huden.
Läkemedel bör endast användas enligt tillverkarens anvisningar och läkarens föreskrifter. Det är viktigt att fullfölja den antivirala behandlingen även om symtomen förbättras, eftersom detta minskar risken för komplikationer som postherpetisk neuralgi – en långvarig nervsmärta som kan kvarstå efter att utslaget läkt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online