Vattkoppor orsakas av varicella-zosterviruset (VZV). Viruset tillhör de humana herpesvirusen (HHV) och räknas som det tredje i gruppen. Det är ett så kallat DNA-virus med en karakteristisk uppbyggnad bestående av ett yttre hölje, ett tegument och en kapsid som skyddar virusets arvsmassa. Strukturellt sett liknar VZV i hög grad herpes simplex-virusen.
Det yttersta lagret hos VZV utgörs av höljet, som består av lipider (fetter). Utöver att ge den virala partikeln – virionen – dess form innehåller höljet även glykoproteiner. Dessa proteiner gör det möjligt för viruset att känna igen och binda till sina målvärdsceller, framför allt nervceller.
Tegumentet är nästa lager i virusets uppbyggnad. Här finns proteiner och enzymer som viruset behöver för att kunna replikera sig, det vill säga skapa kopior av sig självt inne i den infekterade cellen.
Kapsiden, ibland kallad nukleokapsid, omsluter och skyddar virusets DNA. När viruset infekterar en cell förs arvsmassan in i cellens kärna, där den kan börja användas för att producera nya viruspartiklar.
VZV:s genetiska material, DNA:t, finns inneslutet i kapsiden. Arvsmassan kodar för de proteiner som är nödvändiga för att viruset ska kunna replikera sig och sprida sig vidare i kroppen.
Infektion med herpesvirus leder till en livslång infektion. När själva vattkopporna läkt ut går VZV i viloläge, s.k. latens, i en nervcell. Senare i livet kan viruset aktiveras på nytt och då orsaka bältros, en smärtsam utbrottsjukdom som drabbar området runt den nerv där viruset legat vilande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online