Herpes är egentligen en grupp bestående av åtta virus som alla tillhör familjen Herpesviridae. Övriga medlemmar i denna virusfamilj orsakar sjukdom hos djur snarare än människor. Gemensamt för virusen i familjen är att de ger livslånga och obotliga infektioner, men de leder inte nödvändigtvis till sjukdom hos alla smittade.
Alla herpesvirus går in i ett vilande (latent) stadium i antingen nervceller eller immunceller. Virusen numreras HHV-1 till och med HHV-8. De tre första orsakar relativt likartade symptom, medan de övriga ger upphov till ett bredare spektrum av besvär.
Munherpes orsakas oftast av HHV-1 (även kallat HSV-1), men kan i vissa fall även bero på HHV-2 (HSV-2). Smitta sker genom nära kontakt med ett aktivt munsår, eller ibland via gemensamma glas, tallrikar och handdukar, enligt Mayo Clinic. Personer med försvagat immunförsvar kan utveckla infekterade hudområden även utan synligt utbrott. HHV-1 är ett av de herpesvirus som ligger latenta i nervceller.
Precis som vid andra herpetiska tillstånd upplever många en så kallad prodrom – en rad varningstecken som uppstår innan själva utbrottet. Det innebär ofta en brännande eller stickande känsla i området där munsåret ska bildas. Munsår är vätskefyllda blåsor omgivna av ett rodnat område. Ett utbrott varar vanligtvis i ungefär en vecka eller något längre. För många är det första utbrottet det värsta, och symptomen brukar därefter minska i styrka eller helt försvinna med tiden.
De flesta fall av genital herpes orsakas av HHV-2 (HSV-2), men en del utbrott utlöses av HHV-1, exempelvis efter oral-genital kontakt. Precis som HHV-1 smittar HHV-2 genom direktkontakt med en herpesblåsa eller via delade föremål – men även genom kontakt med hud utan synligt utbrott. Detta kallas asymptomatisk virusspridning och är en av de vanligaste smittvägarna för HHV-2.
Som vid munherpes upplever många en prodrom innan utbrottet. Därefter bildas blåsor i det drabbade området – området kring den nerv där viruset ligger latent – vilket kan omfatta könsorganen och anus. Enligt CDC läker blåsorna normalt inom två till fyra veckor. Den som får sitt första utbrott kan dessutom drabbas av influensaliknande symptom.
Varicella-zosterviruset (HHV-3) är viruset bakom både vattkoppor och bältros. Vid den första infektionen orsakar viruset vattkoppor, och flera år eller till och med decennier senare kan ett återaktiverat virus ge upphov till bältros. Inte alla som haft vattkoppor utvecklar bältros, men alla som insjuknar i bältros har haft vattkoppor tidigare i livet.
Enligt Mayo Clinic ger vattkoppor ett kliande rött utslag samt vätskefyllda blåsor som spricker och därefter bildar skorpa. Andra vanliga symptom är feber, huvudvärk, aptitlöshet, irritabilitet, allmän sjukdomskänsla och torrhosta.
Bältros orsakar smärta som kan vara ganska intensiv. Smärtan följer banan av den nerv där viruset legat latent och uppträder vanligen på ena sidan av kroppen. Något efter att smärtan börjat visar sig ett rött utslag tillsammans med vätskefyllda blåsor, som öppnas och sedan överhudas under utbrottets gång.
Hos vissa personer kvarstår smärtan även efter att utbrottet läkt. Detta tillstånd kallas postherpetisk neuralgi och kan ge mycket kraftig smärta som ibland är svår att lindra.
Epstein-Barr-virus (HHV-4, ofta förkortat EBV) orsakar vanligtvis ingen sjukdom hos barn, men kan hos unga vuxna leda till infektiös mononukleos – ofta kallad körtelfeber. Enligt CDC inkluderar symptomen svullna lymfknutor, feber och halsont. Mer ovanliga symptom är svullnad i levern eller mjälten samt i sällsynta fall påverkan på hjärtat och centrala nervsystemet.
EBV är enligt National Institutes of Health även kopplad till vissa cancersjukdomar, bland annat Burkitts lymfom och nasofaryngealkarcinom. Hos personer med HIV eller AIDS kan EBV dessutom orsaka hårig leukoplaki, ett tillstånd i munhålan.
Likt EBV går de humana herpesvirusen 5–8 in i ett latent stadium i immunsystemets celler.
Cytomegalovirus (CMV, HHV-5) är en mycket vanlig infektion som sällan ger upphov till sjukdom hos friska personer. Enligt Directors of Health Promotion and Education kan CMV dock överföras från en gravid kvinna till fostret och orsaka utvecklingsstörningar samt, mer sällan, andra besvär som problem med lungor, lever och blod, utslag och svullna lymfkörtlar. Hos personer med avancerad HIV-infektion eller AIDS kan CMV orsaka retinit – en näthinneinflammation som kan leda till blindhet.
HHV-6 och HHV-7 orsakar tredjedagssjukan (roseola), en vanlig barnsjukdom. Enligt Mayo Clinic ger tredjedagssjukan symptom som utslag, feber, trötthet, diarré, aptitlöshet och svullna ögonlock.
HHV-8 kan leda till Kaposis sarkom, en form av hudcancer som uppträder som violettaktiga förändringar på huden. Sjukdomen förekommer framför allt hos personer med avancerad HIV-infektion eller AIDS samt hos äldre män med medelhavsursprung.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online