
I Shakespeares tragedi Macbeth finns det ingen text som tydligt anger att Lady Macbeth lider av någon specifik fysisk sjukdom. Däremot uppvisar hon ett flertal symtom som pekar på djup psykisk påfrestning – och som i förlängningen kan få kroppsliga konsekvenser.
Det mest framträdande i pjäsen är hennes psykologiska tillstånd. Skuldkänslor, ånger och sömnlöshet präglar henne alltmer efter mordet på kung Duncan. Hon själv beskriver att hon inte längre kan finna ro: "Du har förstört min förmåga att känna glädje", säger hon till sin make.
Den kanske mest berömda bilden av hennes tillstånd är sömngångsscenen i akt fem. Läkaren och hovdamen bevittnar hur hon natt efter natt går i sömnen med ett ljus i handen och försöker tvätta bort en imaginär blodfläck från sina händer – "Ut, förbannade fläck! Ut, säger jag!"
Läkaren i pjäsen konstaterar att hennes sjukdom ligger bortom hans räckvidd: "Den här sjukdomen är bortom min praktik." Han förstår att hennes besvär är av psykisk natur, men noterar samtidigt att hennes tillstånd har fysiska manifestationer:
Sammanfattningsvis kan man säga att Lady Macbeth inte lider av någon uttalad fysisk sjukdom i pjäsen. Hennes symtom är primärt psykiska – skuld, ånger och sömnstörningar – men dessa visar hur starkt själsligt lidande kan ta sig kroppsliga uttryck. Shakespeares skildring är därför en tidig och gripande illustration av samspelet mellan psyke och kropp, långt innan modern medicin formulerade begrepp som psykosomatik.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online