Herpes är ett virus som kan orsaka flera olika typer av infektioner. Herpes simplex 1 är extremt vanligt och orsakar oftast munsår på eller nära munnen. Herpes simplex 2 är också vanligt och ger typiskt sett genital herpes. Viruset drabbar inte bara vuxna utan även barn. De flesta barn får herpes simplex 1 vid någon tidpunkt i livet utan att drabbas av allvarliga konsekvenser. Hos nyfödda kan herpes dock leda till allvarliga komplikationer.
De vanligaste symptomen på herpesinfektioner är sår, blåsor och sårskorpor, antingen på läpparna eller i underlivet. Ibland kan andra kroppsdelar påverkas, särskilt ögonen. Barn som genomgår sitt första herpesutbrott drabbas ofta av gingivostomatit, vilket innebär sår inne i munnen. Ibland förekommer även feber och allmän sjukdomskänsla med influensaliknande symtom. Hos spädbarn kan sjukdomen i vissa fall utvecklas till allvarliga systemiska tillstånd.
Herpesymtomen syns en tid och försvinner sedan, varvid viruset drar sig tillbaka in i kroppen längs nervcellerna och ligger vilande. Det kan senare återaktiveras periodvis och orsaka nya symtom. Eftersom det inte finns något botemedel betraktas herpes som en livslång infektion.
Vid tonåren har ungefär 62 procent av alla amerikaner smittats av herpes simplex 1. Det är tämligen vanligt att spädbarn smittas när föräldrar eller andra släktingar, ofta med goda intentioner men samtidigt bärande på viruset på läpparna, kysser dem. Det första utbrottet hos barn är vanligtvis en gingivostomatit, som orsakar smärtsamma sår i munnen tillsammans med feber, irritabilitet och nedsatt aptit. Barn med tillståndet riskerar uttorkning eftersom munvärken gör det svårt att dricka.
Trots att tillståndet är obehagligt krävs normalt ingen medicinsk behandling, och det läker vanligtvis inom fem dagar. I 20 till 40 procent av fallen återkommer infektionen inom ett år. Andra gången blir symtomen dock inte lika svåra – barnet får då troligen typiska munsår på läpparna som varar i mindre än tio dagar.
Vissa spädbarn får herpes under själva förlossningen, vilket kan få allvarliga konsekvenser. Detta sker framför allt när modern under graviditetens tredje trimester får ett primärt utbrott av genital herpes, alltså när hon nyligen har smittats av viruset. Hon kan ha synliga lesioner, eller så kan infektionen vara asymptomatisk trots att virala partiklar ändå utsöndras. Om det är känt att en kvinna har ett primärt eller sekundärt (återkommande) utbrott av genital herpes nära förlossningen bör hon behandlas med antivirala läkemedel för att minska risken att smitta sitt barn. Som regel utförs ett kejsarsnitt om det finns aktiva sår i underlivet när det är dags att föda.
Herpes hos nyfödda kan visa sig på flera sätt. Ibland drabbar den bara huden, ögonen och munnen. I andra fall sprider den sig till centrala nervsystemet, vilket kan orsaka encefalit – en infektion i hjärnan. Den kan även spridas till lever, lungor och andra organ. Tecken på en sådan systemisk infektion kan vara irritabilitet, feber, kramper och slöhet. Vid encefalit dör cirka 15 procent av de smittade spädbarnen, och när sjukdomen har spridits i kroppen är dödligheten cirka 57 procent. För att undvika dessa utfall måste behandlingen sättas in tidigt – vanligen med höga doser av intravenöst acyklovir i två till tre veckor.
Även efter födseln är spädbarn känsliga för allvarliga herpesinfektioner eftersom deras immunsystem ännu inte är fullt utvecklat. Från sex månaders ålder är barn bättre rustade att bekämpa viruset. Har du herpes, antingen i munnen eller genitalt, kan du vidta flera åtgärder för att skydda din nyfödda:
Kontakta alltid vården om ditt barn visar tecken på herpesinfektion, särskilt om barnet är under sex månader gammalt eller om symtomen är kraftiga. Med rätt kunskap och enkla försiktighetsåtgärder kan de flesta familjer hantera herpes på ett tryggt och säkert sätt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online