Nej, alla bär inte på herpesvirus – men de hör till de mest spridda virusen i världen. Människor kan smittas vid olika tidpunkter i livet, ofta utan att ens märka det, eftersom infektionen ibland ger inga eller lindriga symtom.
När man talar om herpesvirus hos människa handlar det oftast om två huvudtyper: herpes simplex-virus (HSV) och varicella-zostervirus (VZV). De tillhör samma virusfamilj men orsakar olika sjukdomar.
HSV delas in i två undertyper. HSV-1 orsakar framför allt munherpes med blåsor kring läpparna, medan HSV-2 främst ger upphov till genital herpes. I praktiken kan dock båda typerna smitta både muntligt och genitalt.
VZV orsakar vattkoppor vid en första infektion. Efter att vattkopporna läkt blir viruset vilande i nervrötter och kan år senare reaktiveras som bältros – ett smärtsamt utslag som följer ett hudsegment.
Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) har ungefär 67 % av jordens befolkning under 50 år HSV-1, vilket motsvarar miljarder människor. När det gäller HSV-2 beräknas cirka 11 % av befolkningen i samma ålder bära på viruset.
Vad gäller VZV har omkring 95 % av vuxna i USA haft vattkoppor, och ungefär var tredje vuxen drabbas av bältros någon gång under livet. Risken ökar med åldern, särskilt efter 50 års ålder, när immunförsvaret blir mindre effektivt på att hålla viruset i vila.
Både HSV och VZV är mycket smittsamma. HSV sprids främst genom direktkontakt, exempelvis via kyssar eller sexuell kontakt, medan VZV sprids via luftvägar och vätska från vattenkoppsblåsor. Samtidigt innebär exponering inte alltid en synlig infektion – en del smittade får aldrig symtom men kan ändå bära på viruset i kroppen resten av livet.
Sammanfattningsvis: nej, inte alla har herpesvirus, men majoriteten av världens befolkning har kommit i kontakt med åtminstone en typ. God handhygien, skydd vid sex och vaccination mot vattkoppor kan minska risken för smitta och allvarligare komplikationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online