Rabies är en allvarlig virussjukdom som kan drabba både djur och människor. Vaccination är det mest effektiva skyddet mot sjukdomen, och den ges rutinmässigt till många olika djurarter världen över.
De vanligaste mottagarna av rabiesvaccin är sällskapsdjur som hundar, katter och tuppgårdstjurar i form av illrar. I många länder är vaccination av hundar och katter lagstadgat, eftersom dessa djur lever nära människor och utgör störst risk för smittspridning.
Även husdjur inom jordbruket vaccineras ofta, särskilt i områden där rabies förekommer. Det gäller bland annat:
Vaccination av boskap skyddar inte bara djuren själva utan minskar även risken att smittan sprids vidare till människor som arbetar med eller hanterar djuren.
I regioner där rabies är utbrett vaccineras även vilda djur, exempelvis tvättbjörnar, skunksar och rävar. Detta sker ofta genom så kallade betesvaccin – matbitar som innehåller vaccin och sprids ut över stora områden, ofta från flygplan. Denna metod har visat sig mycket effektiv för att begränsa rabies bland vilda rovdjur och har bidragit till att flera länder blivit rabiesfria.
Kort sagt kan både tamdjur och vilda djur vaccineras mot rabies. För sällskapsdjur är vaccination en viktig del av grundläggande djurvård, medan vaccination av vilda bestånd främst används som ett folkhälsoskydd i områden där sjukdomen fortfarande cirkulerar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online