Shigella dysenteriae typ 1 är den mest virulenta Shigella-arten, som orsakar epidemi dysenteri med hög dödlighet.
Patogenes
- Intag (10–100 organismer räcker).
- M-cell translokation i kolonslemhinna → makrofagapoptos → inflammation.
- Cell-till-cell spridning via aktinpolymerisering (IcsA).
- Shigatoxin (Stx): hämmar 60S ribosomala enhet → proteinsyntesstopp → endotelskada (HUS), neurotoxicitet.
- Enterotoxiner (ShET1, ShET2) → vattnig diarré tidigt.
Transmission
- Fekal-oral: förorenat mat/vatten, fomiter, flyg.
- Person-till-person: hushåll, dagis, institutionella utbrott.
- Sexuell: MSM (oral-anal kontakt).
Kliniskt syndrom
- Inkubationsperiod: 1–3 dagar.
- Vattnig diarré → dysenteri (blod, slem, pus), tenesmus, feber, magkramper.
- Komplikationer: HUS (Stx), krampanfall, toxisk megakolon, rektalprolaps, bakteremi.
Diagnostik
- Avföringsodling (selektiva medier: MacConkey, XLD) + PCR-panel (snabb).
- DAT för Shigatoxin.
Behandling
- Vätska/elektrolyter (oral eller IV).
- Antibiotika förkortar varaktighet och minskar utsöndring: Ciprofloxacin 500 mg 2×/dygn × 3 dagar (vuxna); Azitromycin 500 mg dag 1 sedan 250 mg × 4 dagar (barn, graviditet, resistens). Undvik motilitetshämmare.
- Resistens: ESBL, fluorokinolonresistens ökar – använd lokal känslighetsdata.
Forebyggande
Handtvätt, säkert vatten, sanitet, matlagshygien. Inget licensierat vaccin (kandidater i studier).
