Det finns två huvudsakliga typer av tester som används för att diagnostisera hiv-infektion: blodprov och salivtest. Även om många vårdinrättningar traditionellt har använt salivtest enbart som en screeningmetod kan moderna salivtester vara betydligt mer träffsäkra än man tidigare trott.
Ett salivtest använder en absorberande svamp eller ett litet redskap som skrapar insidan av kinden för att samla ett salivprov. Förekomsten av vissa proteiner i saliven tyder på en sannolik hiv-infektion. Ett resultat kan presenteras så snabbt som inom 20 minuter, vilket gör metoden särskilt värdefull när snabba svar behövs.
Vid ett blodprov tas ett blodprov och skickas för analys med antingen ELISA- eller Western Blot-antikroppstest. Dessa tester söker efter antikroppar som kroppen producerar vid hiv-infektion och används ofta i kombination med varandra för att bekräfta en diagnos. Resultatet kan dock ta upp till två veckor, beroende på laboratoriets kapacitet.
Både saliv- och blodprov kan vara mycket träffsäkra – upp till 99,8 procent enligt National Institutes of Health. Noggrannheten kan dock påverkas av hur lång tid som gått sedan smittotillfället. Det kan nämligen ta upp till sex månader innan viruset replikerat sig tillräckligt mycket för att ge ett positivt resultat på något av testen. Denna period kallas ofta för den så kallade fönsterperioden, och ett negativt resultat under denna tid bör därför följas upp med ett nytt test.
Landsbygdsområden tenderar att använda blodprov oftare, eftersom proverna kan analyseras på en central laboratorieplats och det låga antalet tester inte alltid motiverar att hålla salivtester i lager. I städer är salivtest vanligare som en preliminär diagnostisk metod, tack vare den höga hastigheten och det stora antalet tester som utförs dagligen.
Salivtester används ofta för att diagnostisera hiv-infektion hos spädbarn och barn, eftersom testet är enkelt att genomföra utan behov av nålar och blodtagning. Detta minskar både stress och obehag för det unga barnet. Eftersom barn kan utveckla sent stadium av hiv snabbare än vuxna gör de snabbare salivtesterna det även möjligt att påbörja livsviktig behandling tidigare.
Båda testmetoderna har sina styrkor: salivtest erbjuder snabba resultat och enkel hantering, medan blodprov ofta ger mer omfattande laboratorieanalys och används för bekräftande diagnos. Oavsett vilken metod som används är det viktigt att komma ihåg att ett positivt screeningresultat alltid bör följas upp med ett bekräftande test av vårdpersonal.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online