Hiv försvagar immunsystemet gradvis genom att angripa de vita blodkroppar som kallas CD4-celler. Viruset påverkar kroppen olika beroende på sjukdomens stadium, och förloppet delas traditionellt in i tre faser. Det längsta stadiet är helt symtomfritt, men under hela denna tid fortsätter viruset obevekligt att bryta ner immunförsvaret om behandling inte ges.
Det första stadiet kännetecknas av en kort, influensaliknande sjukdom som uppstår strax efter smittan. Vanliga symtom är feber, trötthet, huvudvärk, allmän värk, halsont, mag-tarmbesvär som aptitlöshet, illamående och diarré samt hudutslag. Dessa besvär går oftast över inom en månad och ger inga bestående skador, men viruset finns kvar i kroppen och kan smitta vidare.
I det andra stadiet utvecklas en mer långvarig, kronisk influensaliknande sjukdom, i genomsnitt cirka tio år efter smittan. Typiska tecken är nattsvettningar, återkommande svampinfektioner, hud- och luftvägsbesvär samt en kraftig ofrivillig viktminskning som kan fortsätta in i aids-stadiet.
När hiv har förstört den cellmedierade immuniteten kan immunsystemet inte längre bekämpa infektioner effektivt. Detta definieras som aids och inträffar när antalet CD4-celler sjunker under 200 per kubikmilliliter blod.
Förlusten av cellmedierad immunitet gör att personer med aids blir allvarligt sjuka av infektioner som sällan påverkar människor med friskt immunförsvar. Dessa så kallade opportunistiska infektioner omfattar bland annat munsvamp (kandidos), cytomegalovirus (som kan orsaka blindhet), pneumocystislunginflammation (en svamporsakad och ofta dödlig lunginfektion) samt toxoplasmos, en hjärninfektion orsakad av encelliga parasiter.
Aids kännetecknas även av vissa cancerformer, däribland livmoderhalscancer, lymfom (cancer i immunsystemets celler) och Kaposis sarkom, en hudcancer som ger violettaktiga hudförändringar. Neurologiska problem kan också uppstå, exempelvis demens som påverkar rörelseförmåga, tankeförmåga och beteende.
Hiv-sjukdomen behandlas med antiretrovirala läkemedel, vanligtvis i en kombinationsbehandling som kallas HAART (högeffektiv antiretroviral terapi). Behandlingen hämmar virusets förmåga att multiplicera och skyddar immunsystemet. Samtidiga tillstånd behandlas var för sig med till exempel antibiotika, antivirala läkemedel eller cancerbehandlingar som cytostatika och strålning.
Tack vare modern behandling kan de flesta personer med hiv idag hålla virusmängden i blodet så låg att den inte går att mäta. Det betyder att immunförsvaret kan återhämta sig, att risken för aids och smitta blir mycket liten och att den förväntade livslängden närmar sig normal. Tidig testning och regelbundna kontroller är därför avgörande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online