Hiv (humant immunbristvirus) är ett så kallat lentivirus – ett virus som verkar långsamt. Symtomen uppträder i två tydligt åtskilda skeden, och för att förstå viruset är det avgörande att känna till dessa tidpunkter samt hiv:s långa latensperiod.
Vissa personer får lindriga, influensaliknande symtom en till två veckor efter att de blivit smittade, medan andra inte får några symtom alls. Även de som utvecklar en influensaliknande sjukdom kan därefter vara helt symtomfria under mycket lång tid.
Hiv kallas lentivirus just på grund av den långa period efter den akuta (primära) infektionen då symtom helt saknas. Detta betyder dock inte att viruset är inaktivt eller att det är omöjligt att smitta andra under denna tid. Tvärtom – under latensfasen angriper viruset långsamt kroppens immunförsvar genom att rikta in sig på T-cellerna.
Eftersom hiv angriper just immuncellerna blir kroppen alltmer oförmögen att bekämpa både hiv och andra infektioner. De flesta som har fått hiv blev smittade genom kontakt (oskyddat sex eller delade sprutor) med en person som befann sig i den latenta fasen av infektionen.
Aids (förvärvat immunbristsyndrom) anses ha utvecklats när en smittad persons CD4-värde (en typ av T-celler) understiger 200. Vid denna punkt klarar immunsystemet inte längre av att hantera viruset, och en rad opportunistiska infektioner – så kallade eftersom de inte drabbar personer med friska immunsystem – bryter ut. Exempel på sådana infektioner är pneumocystislunginflammation, svampinfektioner i munnen (trush) och Kaposis sarkom.
Aids utvecklas normalt inom 10 till 15 år efter primärinfektionen, även om det kan ta 20 år eller längre. Hos vissa individer går utvecklingen betydligt snabbare, men antiretroviral behandling kan hjälpa till att fördröja debut.
De första fallen av hiv upptäcktes hos personer som redan hade utvecklat aids, eftersom de tidiga symtomen på hiv är mycket lindriga eller helt frånvarande och det vid den tiden inte fanns något test för viruset. När hiv väl hade identifierats som grundorsaken till aids blev det möjligt att testa för viruset.
I dag kan vissa tester, som söker efter hiv-RNA (virusets genetiska kod), påvisa viruset inom två veckor efter smittotillfället. Andra tester används för att screena efter antikroppar mot viruset. En detekterbar nivå av antikroppar mot hiv (serokonvertering) uppstår oftast inom ungefär en månad efter smittan, men processen kan ta upp till sex månader.
Eftersom tidig hiv-infektion ofta i princip är asymtomatisk är regelbunden testning ett av de viktigaste verktygen för att begränsa virusets spridning och säkerställa att smittade personer får rätt behandling i tid. Antiretrovirala läkemedel har dessutom avsevärt förbättrat både livslängden och livskvaliteten för personer som lever med hiv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online