Hiv (humant immunbristvirus) angriper kroppens immunförsvar, och sjukdomsförloppet delas vanligen in i flera distinkta faser. Efter den primära, akuta infektionen upplever vissa personer en kortvarig sjukdom med influensaliknande symtom, medan andra inte märker något alls. Därefter följer ofta en lång symtomfri period innan infektionen förvärras och närmar sig en aids-diagnos. När aids har utvecklats – det vill säga när immunförsvaret svårt skadats av viruset – uppträder en grupp allvarliga tillstånd som kallas aidsdefinierande sjukdomar.
Inom den första månaden efter smittotillfället utvecklar vissa, men inte alla, en kortvarig influensaliknande sjukdom som oftast varar i cirka två veckor. Typiska symtom är feber, trötthet, halsont, utslag och svullna lymfknutor. När dessa besvär lägger sig går de flesta in i en asymtomatisk latensperiod som kan pågå i flera år. Under denna tid fortsätter viruset dock att föröka sig och skada immunsystemet i tysthet, även om personen känner sig frisk.
I takt med att immunförsvaret försvagas inleds det symtomatiska stadiet, vilket sker innan sjukdomen progredierar till aids. Vanliga symtom i detta skede är nattsvettningar, ihållande svullna lymfknutor, diarré, feber, huvudvärk, trötthet, viktnedgång samt andningsbesvär.
Opportunistiska infektioner utgör en av de aidsdefinierande sjukdomarna. Det är infektioner som de flesta människor utsätts för utan att bli sjuka, eftersom ett väl fungerande immunförsvar normalt kan bekämpa dem. Hos personer med kraftigt nedsatt immunitet kan de dock bli allvarliga eller livshotande. Exempel är munsvamp (muntråd), Pneumocystis-lunginflammation (PCP), toxoplasmos samt många andra.
Den andra typen av aidsdefinierande sjukdomar omfattar neurologiska rubbningar. Den mest kända är aidsrelaterad demens (AIDS dementia complex), som påverkar tankeförmågan, minnet och de motoriska färdigheterna.
Även vissa cancerformer räknas till de aidsdefinierande sjukdomarna, bland annat Kaposis sarkom (en form av hudcancer), Hodgkins lymfom, non-Hodgkins lymfom och livmoderhalscancer. Risken ökar eftersom ett försvagat immunförsvar inte längre kan identifiera och bekämpa onormala celler på ett effektivt sätt.
Vid wasting-syndrom, som också räknas som en aidsdefinierande sjukdom, förlorar personen minst tio procent av sin kroppsvikt. Viktminskningen kan åtföljas av kronisk diarré, svaghetskänsla och feber.
Idag kan modern antiretroviral behandling (ART) hålla mängden virus i blodet under kontroll och förhindra att hiv progredierar till aids. Personer som får tidig och regelbunden behandling kan leva ett långt och hälsosamt liv, med mycket liten risk att överföra viruset vidare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online