HIV-infektion fortskrider genom distinkta kliniska stadier, var och en med karakteristiska fysiska manifestationer. Att förstå detta spektrum belyser den kritiska betydelsen av tidig diagnostik och antiretroviral terapi (ART).
1. Akut HIV-infektion (2–4 veckor post-exponering)
- Influensa-liknande syndrom: feber, faryngit, lymfadenopati, makulopapulärt utslag, myalgi, huvudvärk.
- Extremt hög virallast → hög smittorisk.
- Ofta felaktigt diagnostiserat som mononukleos eller viral syndrom.
2. Klinisk latens (Kronisk HIV)
- Ofta asymptomatisk eller med persistenter generaliserad lymfadenopati (PGL).
- Utan ART, CD4+ T-celler minskar gradvis över år.
- Pågående immunaktivering och inflammation orsakar subklinisk organskada.
3. AIDS (Avancerad HIV: CD4 <200 celler/µL eller AIDS-definierande sjukdom)
- Opportunistiska infektioner: Pneumocystis jirovecii pneumoni (PCP), tuberkulos, toxoplasmos, CMV, Mycobacterium avium complex (MAC).
- Maligniteter: Kaposis sarkom, non-Hodgkins lymfom, invasiv livmoderhalscancer.
- Utmattningssyndrom: Ofrivillig viktminskning >10% med diarre/feber.
- HIV-associerad neurokognitiv störning (HAND): Kognitiv, motorisk, beteendemässig funktionsnedsättning.
Patogenes och ART:s inverkan
HIV förstör CD4+ T-hjälparceller, kuggande cellmedierad immunitet. Effektiv ART undertrycker virusreplikering, bevarar/återställer immunfunktion och förhindrar progress. Med tidig diagnostik och fortsatt behandling närmar sig livslängden den av allmänbefolkningen.
