HIV och AIDS drabbar miljontals människor världen över. Många känner till de båda sjukdomarna, men är osäkra på hur de egentligen hänger ihop. Den här artikeln förklarar kort vad HIV är och hur en HIV-infektion gradvis kan utvecklas till en AIDS-diagnos.
HIV står för humant immunbristvirus (Human Immunodeficiency Virus). Viruset angriper celler i immunsystemet och det centrala nervsystemet genom att förstöra CD4-cellerna – även kallade T4-celler eller T-hjälparceller – som spelar en avgörande roll i kroppens försvar. När antalet CD4-celler sjunker kraftigt försvagas immunsystemet.
En person med HIV förlorar successivt sitt immunförsvars skydd och börjar få hälsoproblem. I början kan det handla om relativt små besvär, som hudproblem eller svampinfektioner, men med tiden blir sjukdomarna allvarligare. Hur lång tid det tar innan HIV påverkar en persons hälsa varierar kraftigt mellan olika individer – processen tar oftast flera år.
HIV-infektion brukar delas upp i fyra distinkta stadier:
Det första stadiet varar några veckor och åtföljs ofta av en kort, influensaliknande sjukdom. Omkring 20 procent av personerna i detta stadium får symtom som är tillräckligt besvärande för att söka läkare, men diagnosen HIV missas tyvärr ofta vid det besöket.
Under denna fas finns det stora mängder HIV i blodet, och immunsystemet börjar reagera på viruset genom att bilda HIV-antikroppar och celler som bekämpar infektionen. Denna process kallas serokonvertering – det vill säga den punkt då en persons HIV-status börjar gå från negativ till positiv. Gör man ett HIV-test innan serokonverteringen är klar kan resultatet fortfarande visa negativt, trots att smittan finns i kroppen.
Det andra stadiet varar i genomsnitt tio år. Personen är i stort sett fri från större symtom, även förstorade lymfkörtlar kan förekomma. Nivån av HIV i blodet sjunker till mycket låga värden, men personen är fortfarande smittsam. HIV-antikroppar går att påvisa i blodet, så antikroppstester ger ett positivt resultat under hela denna period.
Med tiden skadas immunsystemet allvarligt av HIV. Detta tros bero på att lymfknutor och vävnader blir skadade eller "utbrända" efter många års aktivitet mot viruset, att HIV muterar och blir starkare och mer varierat, samt att kroppen inte längre hinner ersätta de T-hjälparceller som förloras.
När immunförsvaret börjar svikta utvecklar personen allt fler symtom. Till en början är många av dem milda, men i takt med att immunsystemet försämras blir besvären värre. Symtomatisk HIV-infektion orsakas framför allt av opportunistiska infektioner och cancerformer som immunsystemet normalt skulle kunna avvärja. Dessa kan drabba nästan alla kroppens system. De vanligaste exemplen är:
Andra symtom kan vara viktnedgång eller wasting-syndrom samt störningar i hjärna och nervsystem.
I takt med att immunsystemet skadas allt mer blir de sjukdomar som uppträder också allt allvarligare, vilket till slut kan leda fram till en AIDS-diagnos. En person med HIV diagnostiseras med AIDS om CD4-värdet faller under 200 celler per mikroliter blod (CD4-celler är just de immunceller som HIV skadar) eller om personen utvecklar något av de allvarliga tillstånd som kopplas till HIV-infektion – till exempel ovanliga infektioner och cancerformer.
Det är dock viktigt att komma ihåg att en person kan må mycket dåligt av HIV utan att formellt ha fått en AIDS-diagnos. Med modern antiretroviral behandling (ART) kan de flesta personer med HIV idag hålla virusmängden under kontroll, bevara sitt immunförsvar och aldrig nå det stadium där AIDS utvecklas. Regelbundna läkarkontroller och tidig testning är därför avgörande för att följa sjukdomens progression och starta behandling i rätt tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online