Att bli smittad av hiv via en annan persons saliv är extremt ovanligt. Smitta kräver direktkontakt med infekterat blod, sädesvätska, slidsekret eller bröstmjölk – de kroppsvätskor som innehåller tillräckligt höga halter av viruset för att kunna överföra smitta.
Saliv innehåller inte tillräckligt mycket hiv-virus för att orsaka en infektion. Det betyder att vardaglig kontakt som att prata, kyssas, kramas eller dela mat och dryck inte utgör någon smittorisk alls.
Även om en person har synligt blod i munnen är risken för smitta försumbar i de allra flesta situationer. För att smitta ska kunna ske måste viruset ta sig in i blodbanan, till exempel genom ett öppet sår, skadade slemhinnor eller direktkontakt med större mängder färskt blod. Enstaka små droppar räcker inte till.
Risken ökar endast vid betydande exponering, exempelvis om större mängder färskt blod från en person med obehandlad hiv kommer i direkt kontakt med djupa sår eller slemhinnor. I sådana situationer kan så kallad PBE-behandling (profylax efter exponering) minska smittorisken, men den bör påbörjas så snart som möjligt och senast inom 72 timmar.
Känner du dig orolig efter en eventuell exponering, kontakta din vårdcentral eller närmaste infektionsklinik. Vårdpersonalen kan göra en individuell riskbedömning och vid behov erbjuda testning och behandling. Att testa sig för hiv är gratis och kan göras anonymt i Sverige.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online