HIV-smittspridning: Spott vs. blod – Fakta och myter

HIV-smittspridning genom spott enbart är extremt sällsynt till icke-existerande. Viruslasten i spott är typiskt opåvisbar eller mycket låg, och spott innehåller inhibitöriga faktorer (sekretorisk leukocytskyddande inhibitor, trombospondin, muciner) som inaktiverar HIV.

Krav för smittspridning

HIV-smittspridning kräver:

1. En smittsam kroppsvätska (blod, sperm, för-sädesvätska, rektala vätskor, vaginala vätskor, bröstmjölk)
2. Tillräcklig virusmängd
3. Direkt tillgång till blodbanan eller slemhinnor hos en mottaglig person

Specifika scenarion

Spott-exponering (kyss, delade bestick, spott)

Inga dokumenterade smittfall. Teoretisk risk endast vid signifikant blodkontamination (t.ex. båda parter har blödande tandkött/öppna sår vid djup kyss).

Blodsprutning från munnen

Om blodet är från en HIV-positiv person och kontakter slemhinnor eller icke-intakt hud, finns en teoretisk men extremt låg risk. Inga bekräftade yrkesrelaterade smittfall från spottkontaminerad blodsprutning till intakt slemhinna.

Etablerade smittvägar

• Kondomslöst anal/vaginalt samlag
• Delning av injectionsutrustning
• Perinatal (mor-till-barn under graviditet, förlossning, amning)
• Transfusion/transplantation (nu extremt sällsynt med screening)

Forebyggande

PrEP (pre-expositionsprofylax), PEP (post-expositionsprofylax inom 72 timmar), kondomer, behandling som prevention (U=U: opåvisbar = icke-smittsam), och säkra injectionsmetoder är evidensbaserade strategier.