Perinatal HIV-överföring: Hur spädbarn får HIV och hur man förebygger det

Överföringsvägar

• In utero: Transplacentalt (mikrotransfusioner, korioamnionit) — ~20–30% av överföringar.
• Intrapartum: Exponering för mödrablod och vaginala sekret vid förlossning — ~50–70%.
• Postpartum: Amning — ~10–20% (utan antiretroviral terapi).

Risk utan intervention

15–45% överföringsrisk (högre vid högt viruslast, lågt CD4, långvarig membranruptur, eller amning).

Forebyggandestategi (WHO/CDC) — >99% Effektiv

1. Maternal ART: Starta så tidigt som möjligt; mål viruslast <50 kopier/mL vid förlossning. Föredragen regimen: dolutegravir + tenofovir/emtricitabin (eller tenofovir alafenamid/emtricitabin).
2. Intrapartalt IV zidovudin: Om viruslast >1 000 eller okänd nära förlossning.
3. Planerat kejsarsnitt vecka 38: Om viruslast >1 000 vid vecka 36–38.
4. Spädbarnsprofylax: Zidovudin 4–6 veckor (låg risk) eller flerdosregim (hög risk).
5. Ersättningsmat: Undvik amning i resursrika länder (USA-riktlinje). I resursfattiga: maternal ART + spädbarnsprofylax + exklusiv amning 6 månader + snabb avvänjning.
6. Spädbarnstestning: HIV DNA/RNA PCR vid födelse, 2–4 veckor, 4–6 veckor, och 4–6 månader. Definitiv uteslutning kräver två negativa virologiska tester (en ≥1 månad, en ≥4 månader) eller två negativa antikroppstester ≥6 månader (om ingen amning).

Nuvarande USA-statistik

Mindre än 100 perinatala infektioner per år (ner från ~1 700 tidigt 1990-tal). Eliminering är möjlig.