Människor med HIV utvecklar tonsillit som vilken som helst, men immunsuppression förändrar dess frekvens, allvarlighetsgrad och etiologi. Att känna till dessa skillnader är avgörande för tidig diagnos och lämplig behandling.
Ökad känslighet
- CD4+ T-cellexstirpning försvårar slemhinnaimmunitet → mer frekvent, allvarlig och återkommande tonsillit.
- Atypiska patogener: Bortom grupp A streptokocker, överväg:
- CMV, EBV, HSV (ulcerös tonsillit)
- Candida (munskölj som sträcker sig till tonsiller)
- MAC, TB (disseminerade)
- Kaposis sarkom (HHV-8) – violacea tonsillmässor
- Lymfom (NHL) – tonsillförstoring med B-symtom
- Läkemedelseffekter: Neutropeni från ART eller kemoterapi ökar bakteriell sepsisrisk.
Klinisk presentation
- Allvarlig odynofagi, dysfagi, dehydration
- Bestående eller återkommande trots antibiotika
- Systemiska symtom: feber, viktminskning, nattsvett
- Undersökningsfynd: exsudat, ulcera, membran, massor, cervical lymfadenopati
Diagnostisk arbetsuppgifter
- Tonsilodling + snabb Strep-test
- Viral PCR (EBV, CMV, HSV)
- Svampodling/KOH-preparat
- HIV-viruslast, CD4-antal
- Bilddiagnostik (CT hals) vid misstanke om djupinfektion
- Biopsi vid massa, icke-läkande ulcus eller misstänkt lymfom/KS
Behandlingsstrategi
- Standard tonsillit: Antibiotika (penicillin/amoxicillin) vid GAS+; symptomatisk vård vid viral.
- HIV-specifik: Optimera ART (mål: odetektabel viruslast, CD4-återhämtning). Behandla opportunistiska infektioner per riktlinjer.
- Allvarliga/återkommande fall: Tonsillektomi övervägs om >7 episoder/år, peritonsillär abscess, luftvägsobstruktion, eller biopsi behövs. Högre perioperativ risk (blödning, försämrad läkning) om CD4 är lågt.
Nyckelbudskap
Tonsillit vid HIV kan vara det presenterande tecknet på immunförsämring. Kontrollera alltid CD4-antal och viruslast. Behandla infektionen och optimera ART.
