Varför riktar sig HIV bara mot vissa celler?

HIV-1, viruset som orsakar aids, infekterar främst specifika typer av immunceller – framför allt CD4+ T-celler, makrofager och dendritiska celler. Även om viruset i princip skulle kunna angripa andra celltyper begränsas dess förmåga av flera avgörande faktorer.

1. Cellulära receptorer

HIV-1 tar sig in i celler genom att binda till specifika receptorer på cellytan. CD4+ T-celler, makrofager och dendritiska celler uttrycker virusets primära receptor, kallad CD4. Många andra celler saknar denna receptor helt eller har bara låga nivåer av den, vilket gör dem betydligt mindre mottagliga för infektion.

2. Koreceptorer

Utöver CD4 kräver HIV-1 även bindning till så kallade koreceptorer, främst CCR5 eller CXCR4, för att lyckas träda in i cellen. Olika celltyper uttrycker olika kombinationer av koreceptorer, och vissa celler saknar helt de varianter som viruset behöver för att infektera dem.

3. Värdrestriktionsfaktorer

Celler har inbyggda försvarsmekanismer, kallade värdrestriktionsfaktorer, som kan blockera eller hämma HIV-1:s replikation. Effektiviteten hos dessa faktorer varierar mellan olika celltyper, vilket innebär att vissa celler är bättre rustade än andra att stå emot viruset.

4. Celltypspecifik genexpression

Cellers mottaglighet för HIV-1 påverkas också av deras unika genuttrycksmönster. Vissa gener kodar för antivirala proteiner eller faktorer som stör virusets förmåga att replicera sig i just den celltypen.

5. Cellcykelns stadium

Även var i sin livscykel en cell befinner sig spelar roll. Vissa celltyper är mer sårbara för HIV-1-infektion under specifika faser av cellcykeln, medan de i andra faser är svårare för viruset att penetrera.

6. Mikromiljö och samspel mellan celler

Mikromiljön i vävnaderna och interaktionerna mellan olika celltyper påverkar också infektionsförloppet. Specifika signaler mellan immunceller eller cytokinaktivitet kan antingen gynna eller hämma HIV-1:s spridning beroende på vilket sammanhang cellen befinner sig i.

Sammanfattning

HIV-1:s tropism – alltså vilka celler viruset kan infektera – bestäms av förekomsten av nödvändiga receptorer och koreceptorer, aktiviteten hos värdrestriktionsfaktorer samt andra cellulära egenskaper. Tillsammans begränsar dessa faktorer virusets möjligheter att sprida sig till ett bredare spektrum av celltyper i kroppen.