HIV-tropism: Varför viruset riktar sig mot specifika immunceller

HIV-1 cellulär tropism

HIV-1 inficera primärt CD4⁺ T-hjälparlymfocyter, makrofager och dendritiska celler. Infektion kräver en flerstegs receptorinteraktion.

Molekylära determinanter för tropism

1. Primär receptor – CD4: Uttrycks på hjälpar-T-celler, monocyt/makrofager, dendritiska celler. Bindning inducerar konformationell förändring i gp120.
2. Ko-receptor – CCR5 (R5-trop) eller CXCR4 (X4-trop): CCR5 på makrofager/minne-T-celler; CXCR4 på naiva T-celler. Ko-receptoranvändning bestämmer sjukdomsstadium och tropism.
3. Värdrestriktionsfaktorer: APOBEC3G (hypermutera viral DNA), TRIM5α (blockerar kapsid unpacking), SAMHD1 (utarmar dNTP i myeloida celler), Tetherin/BST-2 (fångar virioner). HIV motverkar med Vif, Vpu, Vpx.
4. Celltypsspecifik genuttryck: Transkriptionsfaktorer (NF-κB, NFAT) driver LTR-aktivitet i aktiverade T-celler; latens i vilande celler.
5. Cellcykel: Integration kräver kärnhinnes nedbrytning (mitos) eller aktiv transport (makrofager).
6. Mikromiljö: Cytokiner (IL-2, TNF-α) aktiverar celler → förbättrar replikation; follikulära dendritiska celler fångar virioner i lymfoid vävnad.

Kliniska implikationer

• CCR5-antagonister (maraviroc) fungerar endast för R5-trop virus.
• Reservoar: vilande minne CD4⁺ T-celler (latenta), vävnads-makrofager, CNS-mikroglia.
• Förståelse av tropism informerar botstrategier (shock-and-kill, genredigering).