HIV-överföringsvägar: Fakta vs. myter

Etablerade vägar

• Sexuell: Osäkert anal/vaginalt samlag (mottagande > insertivt); oralsex (mycket låg risk).
• Blodsexponering: Delning av injektionsutrustning; nålstickskador; oscreenade blodtransfusioner (sällan nu).
• Perinatal: Mor-till-barn under graviditet, förlossning, amning (utan ART).

Krävda förutsättningar för transmission

1. Källa: Person med HIV (detekterbar viruslast).
2. Vätska: Blod, sperma, för-sperma, rektala vätskor, vaginala vätskor, bröstmjölk.
3. Inträdesport: Slemhinna, skadad vävnad, direkt blodströmninjektion.
4. Tillräcklig virusmängd.

Myter avfärdade

• ÖVERFÖRS INTE genom: Saliv (spott, kyss), svett, tår, urin, avföring, kram, handskakning, delade mat/dryck/toaletter, insektsbett, luft, vatten.
• Blödande tandkött + saliv: Teoretisk risk vid betydande blodutbyte, men inga dokumenterade fall från spott/kyss ensamt.

Profylax

• Kondomer (korrekt, konsekvent användning).
• PrEP (tenofovir/emtricitabin) – >99 % effektivt för sexuell transmission.
• PEP (inom 72h post-exponering).
• Behandling som profylax (U=U): Odetekterbar viruslast = inte överförbart sexuellt.
• Sprututbyte, säkra injektionsrutiner.
• Blodscreening, universella försiktighetsåtgärder.