Humant immunbristvirus (hiv) är viruset som orsakar aids. Idag betraktas hiv som en kronisk men hanterbar sjukdom, i likhet med diabetes, förutsatt att den drabbade har tillgång till och följer den rekommenderade läkemedelsbehandlingen. Symtomen på hiv är betydligt mildare än symtomen på aids, och vissa personer med hiv kan helt sakna symtom i flera år åt gången.
Hiv finns i mänskligt blod, sädesvätska, slidsekret och bröstmjölk. Viruset försvagar immunförsvaret och försämrar kroppens förmåga att bekämpa infektioner. Många kan leva med hiv i flera år utan att veta om det, eftersom de tidiga symtomen ofta saknas eller är så lindriga att de lätt missas. Hiv övergår inte till aids förrän immunförsvaret är allvarligt nedsatt.
De första symtomen hos vuxna liknar ofta symptomen vid andra virusinfektioner, som en vanlig förkylning. Vanliga tecken är svullna körtlar, huvudvärk, feber, utslag och halsont. Andra kan vara helt symtomfria under de första åren efter smittan. Symtomen förblir milda eller uteblir helt tills viruset når ett mer avancerat stadium. Vid det laget har det förökat sig och börjat bryta ner CD4-celler, de vita blodkroppar som är centrala för immunförsvaret. I senare skeden är typiska symtom viktnedgång, ihållande hosta och långvarig diarré.
De tidiga symtomen hos barn skiljer sig från dem hos vuxna, eftersom viruset kan hindra barnets fysiska tillväxt och utveckling. Barn kan få sämre viktökning, återkommande öroninflammationer som kan leda till hörselnedsättning, försenad kognitiv utveckling samt kronisk halsmandelsinflammation. Precis som hos vuxna kan dessa symtom förebyggas genom tidig och korrekt läkemedelsbehandling.
Hiv behandlas inte förrän cellantalet sjunker under en viss tröskel. När den nivån uppnås sätts behandling in med en kombination av antiretrovirala läkemedel. Dessa läkemedel förhindrar virusets tillväxt och förökning i kroppen. Personer som tar antiretroviral behandling kan leva fulla och friska liv. Det finns dock en risk att utveckla resistens mot läkemedlen, antingen om man inte följer ett strikt doseringsschema eller efter långvarig användning av samma preparat. Därför finns idag flera olika typer av antiretrovirala läkemedel, vilket gör det möjligt för patienter och läkare att anpassa behandlingen vid behov.
Även om många personer saknar symtom i upp till flera år efter smittotillfället kan de ändå överföra viruset till andra. Därför bör skydd alltid användas vid kontakt med någon annans blod, sädesvätska eller slidsekret, eftersom det är omöjligt att avgöra om en person bär på hiv enbart genom yttre tecken. Hiv kan även smitta via delade sprutor och kanyler, vilket går att undvika helt. Smitta från mor till barn kan förebyggas med rätt mediciner under och efter graviditeten, men utan behandling kan viruset överföras i samband med förlossningen eller via bröstmjölk. Blodprodukter screenas numera rutinmässigt för hiv, vilket innebär att risken att få viruset via blodtransfusion är mycket liten i länder som följer goda medicinska standarder för sin blodförsörjning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online