Ett cerebellärt gliom är en typ av fast tumör som uppstår i lillhjärnan (cerebellum) – den del av hjärnan som styr balans och viljemässiga rörelser, såsom gång. I den här artikeln går vi igenom vad tumörtypen innebär, vem som drabbas, vilka symtom den ger samt vilka behandlingsalternativ som finns.
Gliom är ett samlingsbegrepp för solida tumörer som utgår från stödjecellerna i nervsystemet. Det finns flera olika typer av gliom, och de namnges utifrån vilken typ av hjärncell tumören har uppstått ur samt var i hjärnan den sitter. Ett cerebellärt gliom sitter alltså i lillhjärnan.
Det är framför allt barn och ungdomar som får diagnosen cerebellärt gliom. Även om gliom kan förekomma hos vuxna är det betydligt ovanligare att tumören då lokaliserats till just lillhjärnan.
De första symtomen beror på var i lillhjärnan tumören sitter, men de vanligaste tecknen är:
Eftersom lillhjärnan spelar en central roll för rörelsekontroll brukar balans- och koordinationsproblem vara särskilt tydliga tidigt i sjukdomsförloppet.
I de flesta fall är kirurgi den första behandlingslinjen, eftersom det ofta är möjligt att ta bort tumören helt. Om inte hela tumören kan avlägsnas operativt kan strålbehandling och/eller kemoterapi användas som komplement för att behandla kvarvarande tumörvävnad.
Vilken behandlingsplan som väljs avgörs av flera faktorer, bland annat tumörens storlek, läge, växtsätt och hur aggressiv den bedöms vara, liksom patientens ålder och allmänna hälsotillstånd.
Enligt Childhood Brain Tumor Foundation har kirurgisk behandling vid denna tumörtyp en botningsfrekvens på omkring 90 procent, vilket gör prognosen relativt gynnsam jämfört med många andra hjärntumörer.
I många fall minskar eller försvinner de flesta symtom när tumören tagits bort. För att återfå motorisk funktion och koordination kan dock fysioterapi behövas som en del av rehabiliteringen. Uppföljning över tid med bland annat magnetkameraundersökningar är också vanlig för att upptäcka eventuellt återfall i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online