Hjärntumörer, oavsett om de är elakartade (maligna) eller godartade (benigna), kan påverka en persons liv och kognitiva förmåga i hög grad. Symtomen varierar beroende på var i hjärnan tumören sitter. En av de största utmaningarna för patienter med hjärntumörer är att många läkemedel har biverkningar som kan förstärkas av själva tumören. Vissa biverkningar är inte allvarliga och kan behandlas med annan medicinering, medan andra kan utgöra ett större hot mot hälsan.
Hjärntumörer delas in i två huvudkategorier: primära och sekundära hjärntumörer. Primära hjärntumörer uppstår i hjärnan, medan sekundära hjärntumörer (metastaser) har spridits från cancer i någon annan del av kroppen. Cancerceller lossnar då från den ursprungliga tumören och färdas via blodbanan till hjärnan.
Båda typerna behandlas i princip på samma sätt: med cellgiftsbehandling (kemoterapi), strålning eller kirurgi, förutsatt att tumörens läge tillåter det. Eftersom en hjärntumör kan göra hjärnan extra sårbar kan patienten uppvisa kraftigare biverkningar av läkemedel – även av de läkemedel som används för att behandla tumören själv.
Kemoterapi är en vanlig behandlingsmetod vid cancer, där en kombination av kemikalier används för att döda cancercellerna i tumören. Behandlingen är dock inte fri från biverkningar. Oavsett cancerform kan patienter drabbas av feber, frossa, illamående, kräkningar, aptitlöshet och svaghet. Många av dessa besvär kan dock lindras med stödjande medicinering.
Patienter som får kemoterapi mot hjärntumörer kan uppleva en värre grad av utmattning, eftersom behandlingen riktas direkt mot hjärnan. Även om målet är att krympa tumören kan vissa patienter som initial reaktion drabbas av hjärnsvullnad, så kallat ödem.
Ett alternativ till traditionell kemoterapi är att operera in en läkemedelsskiva, så kallad drug wafer, direkt i närheten av tumören. Denna metod minskar flera av de biverkningar som är förknippade med systemisk kemoterapi. Å andra sidan medför implantatet en risk för infektion, vilket kräver noggrann och regelbunden övervakning av behandlande läkare.
Antidepressiva läkemedel kan förskrivas för att behandla depression hos vissa patienter med hjärncancer. Bupropion, en vanlig typ av antidepressivt läkemedel, hämmar återupptaget av signalsubstanserna dopamin, serotonin och noradrenalin. När återupptaget blockeras absorberas mer av dessa ämnen i hjärnan, vilket höjer personens sinnesstämning.
Bupropion kan dock ha den allvarliga biverkan att utlösa epileptiska anfall. Eftersom hjärntumörer i sig också kan orsaka anfall ökar användningen av detta läkemedel risken ytterligare. Det är därför viktigt att läkaren noga väger nytta mot risk innan behandling inleds.
Kortikosteroider är ett annat vanligt behandlingsalternativ för patienter med hjärntumörer, tack vare deras förmåga att minska svullnad runt tumören. Biverkningarna av kortison kan dock vara betydande och inkluderar sömnlöshet, psykos, oregelbundna blodtrycks- och blodsockernivåer, viktuppgång samt muskelsvaghet.
Om hjärntumören sitter i ett område som redan påverkar personlighet eller beteende kan kortison förstärka dessa effekter. Därför övervakas doseringen och patientens mentala status noga under hela behandlingsperioden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online