Glioblastom är en aggressiv, elakartad hjärntumör som uppstår i gliacellerna och påverkar nervsystemet. Enligt National Brain Tumor Society står glioblastom för cirka 23 procent av alla primära hjärntumörer som diagnostiseras i USA. Prognosen beror i hög grad på hur tidigt tumören upptäcks och hur snabbt behandlingen kan sättas in.
Bestående huvudvärk är ett vanligt tecken på glioblastom och kan med tiden utvecklas till epileptiska anfall. Yrsel och klumpighet är också typiskt för sjukdomen. Beroende på tumörens storlek och läge kan den drabbade även drabbas av syn-, tal- och hörselproblem samt nedsatt motorik.
Personlighetsförändringar är ett vanligt symtom vid hjärntumörer. Det kan handla om olämpliga eller irrationella beteenden som avviker markant från personens tidigare personlighet och beteende. Glioblastom orsakar ofta minnesproblem, förvirring och svårigheter att koncentrera sig.
Glioblastom och andra hjärntumörer diagnostiseras genom en rad undersökningar. En neurolog bedömer patientens motorik, kognitiva förmåga och nervsystemets reaktioner. Datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MR) används för att fastställa tumörens förekomst, exakta läge och storlek. Ofta utförs dessutom en biopsi för att identifiera vilken typ av tumör det rör sig om.
Den exakta orsaken till glioblastom är okänd, men vissa faktorer ökar risken att utveckla en tumör. Sjukdomen är vanligare hos män än hos kvinnor, och risken är störst i åldern 45–55 år. Tidigare eller pågående andra former av hjärntumörer ökar också risken för glioblastom. Vissa genetiska sjukdomar, såsom neurofibromatos och tuberös skleros, är ytterligare kända riskfaktorer.
Kirurgi är ofta det första steget i behandlingen av glioblastom. Kirurgen försöker ta bort så mycket av tumören som möjligt utan att skada omgivande, frisk vävnad. Eftersom glioblastom är mycket invasivt går det dock inte att avlägsna tumören helt genom operation. Därför följs operationen oftast av strålbehandling och/eller kemoterapi för att krympa den kvarvarande tumören och hindra den från att växa vidare eller sprida sig.
Prognosen för överlevnad bortom fem år är ogynnsam, och den genomsnittliga överlevnaden efter diagnos är cirka ett år. Tidig diagnos och snabb behandling kan dock ofta förlänga livet och förbättra livskvaliteten för den drabbade. Eftersom dagens behandlingsmetoder har begränsad effekt kan deltagande i kliniska prövningar med nya terapier vara ett alternativ värt att diskutera med läkaren, särskilt för patienter med en ogynnsam prognos.
Vid misstanke om hjärntumör bör man alltid kontakta vården för en noggrann medicinsk utredning. Endast en läkare kan ställa en säker diagnos och rekommendera rätt behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online