Hjärncancer uppstår när celler i eller på hjärnan växer onormalt och en tumör bildas. Tumören kan ha sitt ursprung i hjärnan, eller börja någon annanstans i kroppen och sedan sprida sig (metastasera) till hjärnan. En av de viktigaste behandlingsformerna vid hjärncancer är strålterapi. En läkare utvärderar tumörens typ, storlek och läge för att avgöra om strålbehandling är lämplig.
Strålbehandling använder högenergetiska röntgenstrålar eller gammastrålar för att förstöra cancern. En stråle riktas mot det område i hjärnan där cancern finns. Patienten placeras på ett behandlingsbord och instrueras att ligga stilla under hela passet. Strålen riktas mot hjärnan i några minuter, och behandlingen är helt smärtfri. Läkaren föreskriver ett bestämt antal strålbehandlingspass utifrån patientens behov.
Flera olika former av strålterapi används för att behandla hjärncancer. Extern strålterapi är den vanligaste metoden och ges oftast dagligen under ett visst antal veckor. Strålen riktas mot tumörens exakta läge för att förstöra cancercellerna med minsta möjliga skada på de friska cellerna runt omkring.
Ett annat alternativ är hyperfraktionering. Istället för att få strålning en gång per dag får patienten då mindre doser tre gånger om dagen, vilket kan vara skonsammare för det friska vävnaden samtidigt som den totala dosen ökar.
Strålbehandling kan ordineras med flera olika mål: att försöka förstöra cancern helt, att bromsa dess tillväxt eller att lindra symtom på hjärncancer, exempelvis svåra huvudvärk och nedsatt rörelseförmåga i armar och ben.
Strålningen påverkar cancercellerna på två sätt. Den kan dels döda cellerna direkt, dels hämma deras förmåga att dela sig. Om cellerna dödas, eller åtminstone slutar växa, krymper tumören gradvis och kan så småningom försvinna helt. Det är dock viktigt att komma ihåg att strålbehandling inte fungerar för alla patienter.
Antalet strålbehandlingspass som krävs beror på flera faktorer, bland annat tumörens storlek och typ. Strålbehandling används ofta i kombination med andra behandlingsformer, såsom kirurgi och kemoterapi. Den kan också vara enda alternativet när en tumör inte kan opereras på grund av sitt läge i hjärnan.
Det finns en gräns för hur mycket strålning hjärnvävnaden tål. Därför är det alltid läkaren som noggrant beräknar och bestämmer den stråldos som kan ges på ett säkert sätt.
Eftersom även friska hjärnceller påverkas av strålningen är biverkningar vanliga under behandlingen. Hur kraftiga de blir varierar beroende på vilken del av hjärnan som bestrålas och hur många behandlingar som ges.
Illamående, aptitlöshet och trötthet är bland de vanligaste biverkningarna. Nästan alla som genomgår strålbehandling mot hjärnan förlorar håret i det område där strålen riktas. Vissa patienter kan också uppleva minnesproblem och svårigheter med balansen. De flesta biverkningar är övergående, men vissa kan bli långvariga, vilket är bra att diskutera med behandlande läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online