Enligt American Brain Tumor Association liknar en hjärncysta andra cystor som kan bildas i kroppen. Den kan vara fylld med vätska, blod, mineraler eller vävnad. Hjärncystor är oftast godartade och orsakar ibland aldrig några symtom alls. Dessa cystor kan dock bildas var som helst i hjärnan och kan i vissa fall orsaka allvarliga problem. Vilken behandling som krävs beror främst på cystans läge och typ.
Araknoidcystor finns i hjärnhinnorna (meninges), ett tunt membranlager som omger hjärnan och ryggmärgen. Enligt Dr. David Schiff innehåller cystan vanligtvis cerebrospinalvätska. Behandlingen av denna typ av cysta kan bestå av att helt enkelt avvakta och följa hur cystan utvecklas. Läkaren kan då vilja att patienten återkommer regelbundet för datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MR).
Ligger cystan på en plats som orsakar besvärande symtom kan kirurgi bli nödvändig. Ingreppet innebär att vätskan dräneras ur cystan, antingen genom aspiration med en nål eller via en shunt. Cystväggen måste dock även tas bort för att förhindra att cystan växer tillbaka.
Kolloidcystor börjar ofta utvecklas redan under fostertiden. Enligt Schiff bildas cystan under den embryonala utvecklingen av centrala nervsystemet. Den fylls med en geléliknande substans som kallas kolloid, vilken består av blod, mineraler och kolesterolkristaller.
Dessa cystor orsakar sällan besvär förrän man nått vuxen ålder. När cystan vuxit tillräckligt mycket kan den dock blockera vätskeflödet, vilket leder till ökat tryck i hjärnan. I detta skede kan allvarliga problem uppstå, såsom hydrocefalus, medvetslöshet och gångsvårigheter. Behandlingen består av att dränera vätskan och därmed lindra trycket. På grund av cystans svårillgängliga läge i hjärnan är det för närvarande inte möjligt att avlägsna den helt, varför vätskedränering är den enda tillgängliga behandlingsformen.
Enligt Schiff tror forskarna att dermoidcystor bildas under fosterutvecklingen. De uppstår när celler som normalt skulle bidra till att bilda ansiktet råkar hamna inne i hjärnan. Som en följd av detta är dermoidcystor ofta fyllda med hår, körtlar och brosk.
Cystorna ligger vanligtvis i den nedre, bakre delen av hjärnan och kan ibland även påträffas i hjärnhinnorna. Behandlingen innebär i regel kirurgisk borttagning. Om cystväggen inte avlägsnas fullständigt finns risk för att cystan växer tillbaka.
En epidermoidcysta utvecklas på ungefär samma sätt som en dermoidcysta. Skillnaden är att dessa cystor, enligt Schiff, vanligtvis innehåller en tjock, gul vätska med hår, hudolja och kolesterolkristaller, men utan körtlar.
Epidermoidcystor förekommer oftast i området där hjärnan övergår i ryggmärgen. Ibland spricker cystan spontant och läcker ut sitt innehåll i hjärnan och ryggmärgen, vilket kan ge upphov till irritation. Denna typ av cysta måste avlägsnas helt, vilket sker genom kirurgiskt ingrepp.
Det är okänt varför pinealcystor utvecklas, men de upptäcks ofta av en slump i samband med en MR-undersökning. Cystan sitter vanligtvis vid hjärnans bas, där den möter ryggmärgen. Möjliga symtom är svårigheter att titta uppåt, huvudvärk eller hydrocefalus. Enligt webbplatsen Nervous System Disorders upplever vissa personer aldrig några symtom alls.
Eftersom många pinealcystor är helt symptomfria kan behandlingen i dessa fall bestå av att inte göra något alls, utan endast följa upp cystan. Utvecklas däremot symtom krävs kirurgi för att avlägsna cystan helt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online