Enligt International Radiosurgery Association står hjärntumörer som utgår från hjärnans gliaceller (glioblastom) för omkring 2 procent av alla cancerdiagnoser i USA. Gliacellernas uppgift är att nära och stödja hjärnans funktionella vävnader. Vissa tumörer kallas ”primära”, eftersom de har uppstått i hjärnan själv, medan andra är ”sekundära” – de har sin början i en annan del av kroppen och har spridit sig (metastaserat) till hjärnan. Orsakerna varierar och omfattar bland annat genetiska faktorer samt exponering för cancerframkallande ämnen i miljön. Beroende på var i hjärnan tumören sitter kan språksymtom uppstå i olika grad – det vanligaste är afasi.
Glioblastom är den mest aggressiva formen av gliom och klassas enligt WHO som grad IV. Eftersom tumören ofta växer snabbt kan symtomen förändras på kort tid, vilket gör tidig upptäckt och utredning extra viktigt.
Expressiv afasi innebär att en person inte kan förmedla sina tankar med ord, vare sig genom tal eller andra uttrycksformer. Det beror på att det hjärnområde som styr den språkliga uttrycksförmågan – ofta Brocas område i vänster frontallob – är påverkat av tumören. En person med expressiv afasi talar ofta i ”villfarelser” eller meningslösa fraser, samtidigt som hen ofta förstår vad andra säger. I de allvarligaste fallen är talet helt upphävt, liksom andra uttryckssätt som skrift eller teckenspråk.
Receptiv afasi innebär att en person inte förstår skriftlig eller talad kommunikation. Orden som skrivs ned eller sägs till personen går helt enkelt inte att tolka, oavsett språk. I de svåraste fallen kan personen inte förstå någon form av kommunikation alls, inte heller diagram eller bilder. Orsaken är att det hjärnområde som ”översätter” ord och andra uttryck till mening – ofta Wernickes område i vänster tinninglob – är skadat eller komprimerat av tumören.
Ett ovanligt språksymtom vid glioblastom och andra hjärntumörer är hypergrafi – ett okontrollerbart tvång att skriva. En person med en elakartad hjärntumör som drabbas av hypergrafi skriver dock inte flytande eller begripligt. Symtomet kan bero på att hjärnans ”kreativa” område stimuleras samtidigt som det expressiva språkområdet blockeras, vilket leder till en stark vilja att skriva och uttrycka sig som inte kan omsättas i begriplig text.
Den motsatta polen till hypergrafi – och mycket lik expressiv afasi – är agrafi, det vill säga oförmåga att skriva. En person med agrafi kan tala och kommunicera uttryckligt, men inte skriva. Även om skrivandet och det talade språket styrs från närbelägna områden i hjärnan kan enbart skrivområdet påverkas. Vid skador på hjärnan kan en skillnad på endast några celler avgöra hur symtomen visar sig.
Plötsligt uppkomna svårigheter att tala, förstå tal eller skriva bör alltid utredas snarast, eftersom de kan tyda på en hjärnskada eller en växande tumör. Ju tidigare en hjärntumör upptäcks, desto fler behandlingsmöjligheter finns – bland annat kirurgi, strålbehandling och cytostatika.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online