En akutvagn är ett låst metallskåp på hjul som innehåller utrustning, läkemedel och förbrukningsmaterial som behövs för att hantera medicinska nödsituationer inom sjukvården. Även om innehållet kan variera något mellan olika vårdinrättningar innehåller akutvagnen i grunden allt som krävs för att hantera andnings- och hjärtrelaterade akutfall.
En hjärtmonitor med defibrillator placeras normalt ovanpå vagnen för enkel åtkomst. Det finns många typer och märken av monitorer; det viktigaste är att känna till vilken modell din vårdinrättning använder och att vara väl förtrogen med hur den hanteras. Monitorn visar patientens hjärtrytm och puls och möjliggör löpande bedömning av hur patienten svarar på behandlingen.
Moderna monitorer har enkla, numrerade kontroller, vilket gör att de kan användas snabbt i en akut situation. De gamla handhållna plattorna för elchocker har ersatts av mjuka elektroder med klibbig yta som snabbt fästs mot patientens hud. Det innebär att chocker kan ges utan att personalen behöver hålla fast elektroderna, vilket ökar säkerheten för både patient och personal.
Ryggbrädan hänger på baksidan av akutvagnen och läggs under patientens överkropp för att ge en fast yta att utföra bröstkompressioner på. Bröstkompressioner direkt på en sjuksängsmadrass är i stort sett verkningslösa på grund av den mjuka underlaget. En syrgastub finns dessutom monterad på utsidan av vagnen.
I vagnens respiratoriska avdelning finns olika ansiktsmasker för syrgastillförsel. Den viktigaste oxygeniseringsanordningen är ambupåsen, som placeras över patientens mun och näsa och kläms samman för att ge manuella andningar tills en avancerad luftväg kan anläggas. För patienter som andas själva finns näskanyler, icke-återandningsmasker och venturimasker.
Intubationssetet innehåller endotrakealtuber i olika storlekar, laryngoskop med ljus för att kunna visualisera stämbanden samt tubhållare för att säkra luftvägen på plats. Skulle intubationsförsök misslyckas finns även alternativa luftvägsanordningar som placeras i näshålan eller munnen.
De flesta patienter på sjukhus har redan en etablerad intravenös (IV) väg för läkemedelsadministrering. IV-material finns dock tillgängligt vid behov. Om intravenös tillgång inte går att uppnå kan en intraossös nål användas av IO-certifierad personal – den för in läkemedel direkt i skenbenets märg. IV-slangar och påsar med koksaltlösning ingår också i materialet.
Läkemedel enligt ACLS-riktlinjer (avancerad hjärt-lungräddning) och andra akutläkemedel finns tillgängliga för omedelbar användning. Före intubation kan patienten exempelvis få etomidat och suxametonium för sedering och muskelavslappning. Läkemedlen är förpackade i färdiga engångsdoser, vilket sparar värdefull tid eftersom varje preparat inte behöver dras upp separat.
Typiska läkemedel inkluderar atropin, adrenalin, amiodaron, nitroglycerin, natriumbikarbonat, morfin och lidokain. Infusionspåsar med cirkulationsstödjande läkemedel som dopamin och vasopressin kan också finnas tillgängliga. Dessutom ingår läkemedel för behandling av hypoglykemi, översedering och allergiska reaktioner.
På avdelningar som vårdar barn finns en speciell pediatrisk akutvagn. Den är lätt att känna igen tack vare sin avvikande färg – vuxenvagnar är vanligtvis röda. På den pediatriska vagnen är läkemedlen packade i färgkodade paket baserade på viktklasser. Ett speciellt måttband används för att mäta barnets längd, vilket direkt anger en ungefärlig vikt och därmed rätt läkemedelsdos.
Akutvagnar kontrolleras enligt fastställda rutiner för att säkerställa att allt material är komplett och att inga läkemedel har passerat sitt utgångsdatum. Många sjukhus använder lås eller säkerhetsförseglingar som bryts när vagnen tas i bruk, vilket gör det enkelt att se om vagnen öppnats och behöver återställas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online