Angiotensinkonverterande enzym (ACE)-hämmare ger vasodilatation primärt genom att modulera renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS) och förstärka bradykinin-aktivitet. Dessa dubbla vägar förklarar både deras terapeutiska fördelar och karakteristiska biverkningar.
Vasodilatationsmekanismer
- Minskat angiotensin II: ACE omvandlar normalt angiotensin I till angiotensin II, en potent vaskokontriktor. Genom att blockera denna omvandling sänker ACE-hämmare angiotensin II-nivåer, vilket leder till arteriell och venös dilatation, minskad aldosteronsekretion och minskat natrium- och vatteninnehåll.
- Ökad bradykinin: ACE nedbryter även bradykinin, en vasodilatator som verkar genom nitric oxide (NO) och prostacyklin. Hämmning av ACE höjer bradykininkoncentrationer, vilket bidrar till vasodilatation men orsakar också klassisk torrhosta och angioödem.
- Förstärkt nitric oxide-produktion: Bradykinin och direkta effekter stimulerar endotelial nitric oxide synthase (eNOS), ökar NO, cyklick GMP och efterföljande glattmuskelavkoppling.
- Minskat sympatiskt tonus: Centrala och perifera sympatolytiska effekter sänker ytterligare vaskulär resistans.
Hemodynamiska effekter
- Minskat systemiskt vaskulärt motstånd (efterlastreduktion)
- Sänkt blodtryck
- Ökat hjärtutkast vid hjärtsvikt
- Minskat vänsterkammarfyllnadstryck (förlastreduktion)
Kliniska indikationer
- Hypertoni (förstahandsval)
- Hjärtsvikt med reducerad ejektionsfraktion (HFrEF) – mortalitetsfördel
- Post-myokardinfarkt – förebyggande av advers remodelering
- Diabetisk och icke-diabetisk kronisk njursjukdom – nefroprotektion
- Proteinurisk njursjukdom
Viktiga biverkningar
- Torrhosta (bradykinin-medierad)
- Angioödem
- Hyperkalemi
- Symptomatisk hypotension
- Akut njurskada vid bilateral renal artärstenos
- Teratogenitet (kontraindicerat vid graviditet)
