En defibrillator är en medicinsk apparat som skickar små elektriska impulser genom hjärtmuskeln i syfte att få muskeln att fungera normalt igen. Defibrillatorer används för att förhindra att patienten drabbas av ett fullständigt hjärtstillestånd, och de räddar årligen tusentals liv världen över.
En defibrillator används på patienter som har ett kaotiskt eller farligt snabbt hjärtslag, exempelvis vid förmaksflimmer eller ventrikelflimmer. Apparaten skickar kontrollerade mängder elektricitet genom hjärtmuskeln för att stabilisera hjärtats rytm och återställa en normal puls.
En defibrillator användes för första gången på en människa under en operation år 1947. På 1950-talet utvecklades den externa defibrillatorn, vilket innebar att behandlingen kunde ges utan direkt exponering av hjärtat. Sedan dess har tekniken utvecklats avsevärt, och idag finns både manuella och helt automatiska enheter.
Defibrillatorer finns i flera olika former. Många är bärbara och kan vara antingen automatiska eller manuella. De automatiska varianterna, ofta kallade AED (automatisk extern defibrillator), finns numera på allmänna platser som köpcentrum, flygplatser och idrottshallar. Det finns även implanterbara defibrillatorer som placeras under huden i patientens bröstkorg och automatiskt avger stötar till hjärtat när enheten upptäcker farlig hjärtaktivitet.
Många tror att defibrillatorer används för att starta om hjärtat när en patient får en plan EKG-linje, så kallat asystoli. I själva verket används defibrillatorer endast för att återställa en normal hjärtrytm när muskeln arbetar för snabbt eller kaotiskt. Vid totalt hjärtstillestånd sätts i stället hjärt-lungräddning (HLR) in tillsammans med medicinsk behandling.
Tv-program och filmer visar ofta hur en patient reagerar på defibrillatorbehandling med en överdriven ryckning som lyfter hela kroppen från sjukhusbädden. I verkligheten orsakar en defibrillator endast en svag muskelryckning i kroppen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online