Även om adrenalin och noradrenalin delar ett snarlikt namn och en mycket lik kemisk struktur, finns det tydliga skillnader i hur dessa signalsubstanser påverkar kroppen. Tack vare sina stimulerande effekter kan båda hormonerna användas som läkemedel – särskilt noradrenalin, som bland annat används för att lyfta humöret hos personer med svår depression.
Adrenalin, även känt som epinefrin, är ett hormon och en signalsubstans som överförs via nervsystemet och som utlöser kroppens kamp- eller flykt-reaktion. Hormonet bildas naturligt i binjurarna. När adrenalin frisätts ökar hjärtfrekvensen, blodkärlen dras ihop, pupillerna vidgas och immunförsvaret tillfälligt dämpas.
Noradrenalin är både en signalsubstans och ett hormon som också ingår i kroppens kamp- eller flykt-reaktion. När noradrenalin frisätts stiger hjärtfrekvensen, vilket leder till att glukos frigörs som energi och att blodflödet riktas mot musklerna – allt för att förbereda kroppen på att agera snabbt.
Adrenalin och noradrenalin har många gemensamma drag: båda är sympatomimetiska ämnen med en snarlik kemisk struktur. Båda hormonerna produceras i binjuremärgen och frisätts av binjurarna. De ger dessutom flera liknande effekter i kroppen, exempelvis en aktiverande verkan med ökad hjärtfrekvens som mest påtagliga resultat.
När kamp- eller flykt-reaktionen utlöses frisätter binjuremärgen cirka 80 procent adrenalin och 20 procent noradrenalin. Noradrenalin gör att nästan alla blodkärl i kroppen vidgas, medan adrenalin framför allt påverkar de mindre blodkärlen i lever och njurar, där kärlen dras ihop. Kroppens kärlrespons skiljer sig alltså något åt beroende på vilket av hormonerna som dominerar.
Till skillnad från adrenalin är noradrenalin psykoaktivt, det vill säga det skapar en reaktion direkt i hjärnan. Därför ingår noradrenalin ofta i läkemedel mot depression. När det kombineras med serotonin, en annan viktig signalsubstans, kan noradrenalin ha en positiv inverkan på både humör och beteende.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online