Ansiktshyperhidros, ofta kallad överdriven ansiktssvettning, är en ovanlig åkomma som kännetecknas av kraftig svettning i ansiktet. Tillståndet är ofta både pinsamt och obekvämt för den drabbade, eftersom det är svårt att dölja problemet och eftersom det kan påverka sociala situationer och självförtroendet. Även om många behandlingar för ansiktshyperhidros är kirurgiska, finns det flera effektiva icke-kirurgiska alternativ som kan lindra besvären.
Det finns två huvudtyper av hyperhidros: primär och sekundär. Vid primär hyperhidros tror läkarna att den överdrivna svettningen triggas av emotionella stimuli, men den exakta orsaken är okänd. Craniofacial primär hyperhidros, alltså svettning i ansikte och huvud, är den mest sällsynta formen. Sekundär hyperhidros beror däremot på ett underliggande medicinskt tillstånd, exempelvis en endokrin sjukdom, en infektion eller en cancerdiagnos.
Vanligtvis inleder en hudläkare diagnostiken med en fysisk undersökning och en genomgång av familjehistorien. Under undersökningen ser läkaren ofta tydliga tecken på hyperhidros, såsom synliga svettdroppar i ansiktet. För att bekräfta diagnosen kan ett test genomföras, till exempel det så kallade jod-stärkelse-testet (Minor-test). Då applicerar läkaren en jodlösning följt av torrt stärkelsepulver på huden. Överdriven svettning får pulvret att byta färg till mörkblått. Läkaren kan därefter mäta svettmängden med filtrerpapper för att bedöma hur allvarlig hyperhidrosen är.
Ett vanligt icke-kirurgiskt behandlingsalternativ är lokala läkemedel som appliceras direkt på huden. Vid lätt till måttlig ansiktshyperhidros rekommenderar läkare oftast en receptfri antiperspirantlotion eller -gel för ansiktet. Vid mer uttalade besvär används i stället receptbelagda antiperspiranter. Dessa appliceras på torr hud och sköljs av efter sex till åtta timmar. I vissa fall kan receptbelagda antiperspiranter ge biverkningar som svullen, röd och kliande hud.
Ett annat icke-kirurgiskt alternativ är oral medicinering. Flera olika typer av läkemedel kan vara effektiva, bland annat klonidin, antikolinergika, karbanhydrashämmare och antidepressiva läkemedel. Klonidin minskar svettproduktionen genom att dämpa nervstimulansen. Antikolinergika verkar genom att blockera nervimpulserna till svettkörtlarna. Karbanhydrashämmare hjälper till att hämma svettningen, medan antidepressiva läkemedel inte bara minskar svettningen utan också kan hjälpa patienten att hantera de känslomässiga påfrestningar som ansiktshyperhidros medför. Biverkningar av oral medicinering kan i vissa fall innefatta suddig syn, torr mun och svårigheter att urinera.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online