Ultraviolett fototerapi: så fungerar ljusterapi mot hudsjukdomar

Ultraviolett fototerapi är en medicinsk behandlingsmetod som använder specifika våglängder av ljus för att behandla olika hudsjukdomar. Dessa våglängder förekommer naturligt som en del av solljuset, men vid fototerapi används de kontrollerat och riktat mot det drabbade hudområdet. I USA krävs recept för att få tillgång till och använda fototerapianordningar, vilket gör behandlingen till en medicinskt övervakad åtgärd.

Behandling av hudsjukdomar

Ultraviolett fototerapi används framför allt för att behandla psoriasis, mykosis fungoides och eksem. Forskning har visat goda resultat inom flera områden:

• Psoriasis: Wiens universitets medicinska fakultet konstaterade att fototerapi med smalbandig UVB-strålning var effektiv vid behandling av psoriasis.
• Mykosis fungoides: Journal of the American Academy of Dermatology beskrev fototerapi som ett terapeutiskt alternativ mot mykosis fungoides, en ovanlig form av hudcancer.
• Eksem: UVA-strålning visade sig vara mycket effektiv hos patienter med svår atopisk dermatit, alltså eksem.

Historia

UV-fototerapi erkändes av den medicinska världen redan år 1925, då metoden för första gången användes för att behandla patienter med psoriasis. Anordningar som producerar artificiellt ultraviolett ljus för att behandla hudsjukdomar har alltså använts i över 85 år. Idag finns fototerapikliniker i de flesta större städer, vilket gör behandlingen tillgänglig för många patienter.

Säkerhet vid UV-fototerapi

Upprepad exponering för ultraviolett ljus kan orsaka för tidigt åldrande av huden samt öka risken för hudcancer. Trots detta anses fototerapi fortfarande vara ett av de bästa behandlingsalternativen för hudsjukdomar, särskilt när man jämför med starka receptbelagda läkemedel och andra behandlingsmetoder. Behandling bör alltid ske under medicinsk övervakning för att minimera riskerna och maximera effekten.