Ditt immunsystem består av celler och organ som skyddar kroppen mot bakterier, svampar, parasiter och virus som kan orsaka infektioner. Normalt angriper försvaret endast främmande inkräktare, men vid autoimmuna sjukdomar riktar det sig felaktigt mot kroppens egna friska celler. När detta drabbar huden talar man om en autoimmun hudsjukdom – huden blir då ett mål för kroppens eget försvar, vilket leder till inflammation, utslag och blåsbildning.
Här går vi igenom två av de mest kända autoimmuna blåssjukdomarna: bullös pemfigoid och pemfigus vulgaris.
Bullös pemfigoid är en kronisk, blåsbildande hudsjukdom som framför allt drabbar äldre människor. Sjukdomen inleds ofta med klåda eller utslag, antingen begränsade till ett område eller utspridda över hela kroppen. Med tiden bildas spända, vätskefyllda blåsor, typiskt på buken, i ljumsken, på insidan av låren och på armarna. Hos en del patienter kan blåsor även förekomma i munhålan.
Grundbehandlingen består vanligtvis av kortikosteroider, som dämpar inflammationen och lindrar klådan. Behandlingen kan kombineras med antibiotika och niacin (nikotinsyra). Vid svårare former används ibland cytostatika eller andra immunsupprimerande läkemedel som dämpar immunsystemets aktivitet. Målet är alltid att få sjukdomen under kontroll samtidigt som riskerna med långvarig steroidbehandling minimeras.
Pemfigus vulgaris är den vanligaste och ofta mest allvarliga formen av pemfigus, en grupp autoimmuna blåssjukdomar. Blåsorna är tunnväggiga och brister lätt, vilket ger öppna, smärtsamma sår. De kan uppstå på hårbotten, bål och andra kroppsdelar, men drabbar också ofta slemhinnor, exempelvis i munnen.
Vissa läkemedel, bland annat ACE-hämmare som används vid högt blodtryck, kan i sällsynta fall utlösa en läkemedelsutlöst variant av sjukdomen. Behandlingen syftar till att trycka tillbaka immunsystemets angrepp på huden och bygger oftast på kortikosteroider i kombination med immunsupprimerande preparat. Vätskeersättning, antibiotika och antimykotiska (svampdödande) mediciner kan dessutom behövas för att förebygga och behandla infektioner samt motverka vätskeförlust.
Enligt Medline Plus kan både sjukdomen och behandlingen ge upphov till komplikationer, exempelvis biverkningar av läkemedlen, sekundära hudinfektioner, att infektionen sprids i kroppen samt uttorkning. När stora hudområden förlorar sin barriärfunktion ökar risken för vätske- och elektrolytförluster, därför krävs noggrann övervakning av vårdpersonal under hela sjukdomsförloppet.
Kontakta vården om du får återkommande blåsor, sår som inte läker eller kraftig klåda utan tydlig orsak. En hudspecialist kan ställa diagnosen genom hudbiopsi och blodprover. Ju tidigare behandlingen sätts in, desto bättre är prognosen och desto lägre är risken för allvarliga komplikationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online