Parasiter är ett vanligt problem som drabbar både människor och djur. I utvecklingsländer där hygienen är bristfällig och undernäring vanligt förekommande kan humana parasiter utgöra ett allvarligt hot mot hälsan, särskilt för barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar, exempelvis de som lever med hiv eller aids. Tarmmaskar är dock inte ovanliga heller i den utvecklade världen och smittar lätt på flera olika sätt. Mänskligt saliv är dock ingen vanlig smittväg.
Maskinfektioner är vanliga hos människor och ses ofta hos barn. Enligt Skye Weintraub, författare till boken "The Parasite Menace", är maskangrepp hos barn lättare att identifiera eftersom deras magsaft har låg surhetsgrad, vilket skapar en gynnsam miljö för parasiterna – de kan till och med stötas upp genom kräkningar. Hos vuxna dödar saltsyran i magen de flesta parasiter och deras ägg, men ett fåtal kan ta sig vidare till tunntarmen och där utvecklas till fullvuxna, äggproducerande maskar.
Maskägg lämnar kroppen via ändtarmen. Många maskar, som spolmasken, lägger sina ägg i tarmen, varpå äggen följer med avföringen ut. Bandmaskens segment innehåller stora mängder ägg, och hela segment kan passera ut ur värdkroppen med avföringen. Springmasken kryper ut ur kroppen på natten och lägger ägg runt analöppningen. Parasitägg infekterar en ny värd när de kommer in i kroppen via munnen – antingen genom kontaminerad mat eller vatten, eller genom direkt överföring till följd av dålig handhygien, till exempel om man inte tvättar händerna efter toalettbesök.
Parasitägg vandrar inte uppåt i kroppen för att utsöndras via munnen eller spottkörtlarna, eftersom dessa inte ingår i mag-tarmkanalen och inte huserar tarmmaskar. Det enda tänkbara sättet som parasitägg skulle kunna överföras via saliv är om äggen redan befann sig i munnen och omedelbart överfördes till en ny värd – till exempel om en hund slickar sin analöppning och sedan direkt slickar sin ägares mun. Även om detta inte är helt omöjligt är det högst osannolikt att människor smittar parasiter på detta sätt.
En läkare kan testa kroppens sekret, inklusive saliv, för att påvisa parasiter i kroppen. Det går att analysera saliv efter antikroppar som bildats till följd av tarmmaskangrepp, och studier från Saint Lucia och Tanzania har visat att detta kan vara en effektiv metod för att övervaka maskinfektioner bland barn. Parasitägg återfinns dock i avföringsprov, inte i saliv. Antikroppar mot parasiter i saliven utgör i sig ingen smittkälla.
Vissa parasitvärdar, däribland tsetseflugan och andra blodsugande parasiter som fästingar, kan överföra sekundära parasitinfektioner när deras saliv blandas med värdens blod i samband med ett bett – men då rör det sig om blod- och vävnadsparasiter snarare än tarmmaskar. Loppor kan fungera som mellanvärdar för bandmaskar, men även i dessa fall sker smittan först när loppan sväljs, exempelvis av en katt som putsar pälsen med tungan. Slutsatsen är tydlig: tarmmaskar smittar inte via saliv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online