Strålbehandling, även kallad radioterapi, använder högenergetiska röntgenstrålar för att hindra cancerceller från att växa och dela sig. Det finns flera olika metoder för att leverera strålningen till tumören. Den vanligaste är extern strålbehandling, där röntgenstrålarna genereras av radioaktivt material utanför kroppen och riktas mot cancerområdet via en speciell maskin, oftast en linjäraccelerator.
För att förstå hur strålbehandling påverkar benen behöver man först känna till deras anatomi. Ben består av icke-växande, mineraliserad benvävnad samt begränsade regioner där bentillväxt faktiskt sker. Tillväxtzonerna innehåller håligheter med benmärg, som i sin tur hyser hematopoetiska stamceller – cellerna som bildar kroppens blodceller.
Ett typiskt långt ben har en skaft av kompakt ben, så kallad diafys, som omger en märgelhåla. Skaftets ände, epifysen, består av svampben som täcks av ett yttre lager kompakt ben.
Den mineraliserade benvävnaden utgör största delen av skelettet och är förvånansvärt okänslig för strålning. Även vid de nivåer där miljö- eller arbetsrelaterad strålningsexponering kan betraktas som en risk för andra kroppssystem förblir denna del av benet i princip opåverkad.
Det område som däremot löper betydligt högre risk är den aktiva benmärgen, eftersom det är här som blodceller bildas. Blodceller i olika utvecklingsstadier finns samlade i märgen, vilket gör den till det mest utsatta området vid strålbehandling.
Även de osteogena, alltså benbildande, cellerna är sårbara. De ansvarar inte bara för bildandet av ny benvävnad utan också för benresorption, det vill säga nedbrytning av gammalt ben. De icke-växande delarna av skelettet är dock resistenta mot strålning även vid relativt höga doser.
Skador kan dock uppstå i broscket hos växande ben, särskilt i barns skelett eller i ben som håller på att läka efter en fraktur. Därför planerar läkare ofta noggrant dosering och behandlingsfält när barn eller patienter med läkande frakturer ska strålas.
Eftersom strålningen kan skada osteoblaster – de celler som bygger upp nytt ben – har vissa patientgrupper en förhöjd risk för frakturer. Kvinnor som får strålbehandling mot bröstcancer löper exempelvis ökad risk för kotfrakturer i ryggraden, medan personer som strålas i bukområdet har högre risk för frakturer i höfter och bäcken.
Om du ska genomgå strålbehandling är det klokt att diskutera eventuella bentrisker med din onkolog. Regelbundna bentäthetsmätningar, kalcium- och D-vitamintillskott samt fysisk aktivitet kan i många fall bidra till att skydda skelettet under och efter behandlingen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online