Tuberkulos är en potentiellt livshotande bakterieinfektion som sprids mellan människor via luftvägarna, främst genom hosta och nysningar. Infektionen kan upptäckas med hjälp av ett PPD-test (purified protein derivative), även känt som tuberkulintest.
PPD-testet, som också kallas Mantoux-testet, är en enkel och vanlig undersökning. Vid testet injicerar vårdpersonalen en liten mängd renat proteinderivat – en vätska som innehåller inaktiverade tuberkulinproteiner – strax under huden på underarmens insida.
En person som tidigare har kommit i kontakt med tuberkulosbakterien har antikroppar kvar i kroppen. När PPD-lösningen injiceras reagerar dessa antikroppar, vilket kan ge en synbar hudreaktion inom några dagar.
Patienten måste återkomma till vården 48–72 timmar efter att testet utförts, så att läkaren kan kontrollera resultatet. Läkaren tittar efter en upphöjd, hård knöl (induration) på injektionsstället och mäter dess diameter.
Storleken på reaktionen avgör om testet bedöms som positivt. Gränsvärdena varierar beroende på patientens riskfaktorer – personer med nedsatt immunförsvar kan bedömas som positiva vid en mindre reaktion än friska individer. En stor induration tyder vanligtvis på att personen har exponerats för tuberkulosbakterien.
Många oroar sig för att PPD-lösningen skulle innehålla levande eller farliga bakterier. Enligt Rutgers University innehåller lösningen dock inga levande bakterier, vilket innebär att testet inte kan orsaka en tuberkulosinfektion.
Det är också viktigt att komma ihåg att ett positivt PPD-test inte nödvändigtvis betyder att man har aktiv tuberkulos. Det visar endast att kroppen tidigare har exponerats för bakterien. För att fastställa en aktiv infektion krävs ytterligare undersökningar, exempelvis lungröntgen eller ett blodprov som IGRA-test.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online