Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) är en antibiotikaresistent variant av den vanliga bakterien Staphylococcus aureus. Eftersom MRSA är resistent mot flera sorters antibiotika och dessutom sprids i allt snabbare takt utgör bakterien ett växande hot mot hälso- och sjukvården. Enligt amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC inträffade hela 94 360 fall av invasiv MRSA-infektion i USA år 2005, varav 18 650 slutade med dödlig utgång.
Det finns flera olika stammar av MRSA, och vissa av dem är mer virulenta eller mer resistenta än andra. Här går vi igenom de viktigaste stamtyperna och vad som skiljer dem åt.
År 2003 delade CDC in över 900 prover av Staphylococcus aureus i åtta huvudgrupper med hjälp av en teknik som liknar DNA-fingeravtryckning hos människor. Dessa stammar fick namnen USA100–USA800.
Stammar kan även klassificeras genom multilokussekvenstypning, en metod där forskare jämför DNA-sekvensen hos sju gener i bakterien och sorterar stammarna efter sekvens med beteckningen ST följt av en siffra. ST36:USA200 anger exempelvis en specifik stam som är vanlig vid sjukhusförvärvade infektioner i USA.
De flesta sjukhusförvärvade infektioner orsakas av stammar med USA100-mönstret. Liksom alla MRSA-stammar är USA100 resistent mot betalaktamantibiotika – en grupp läkemedel som omfattar penicillin, penicillinderivat och cefalosporiner. USA100 uppvisar ofta multiresistens och är dessutom vanligen resistenta mot erytromycin och klindamycin.
Många MRSA-infektioner drabbar patienter på sjukhus eller andra vårdinrättningar. Infektioner som förvärvas utanför vården kallas samhällsförvärvade (CA-MRSA), och de flesta av dessa tillhör USA300-mönstret. Dessa stammar är ovanligt virulenta eftersom de bär på en gen för ett proteintoxin som förstör vissa vita blodkroppar. Det gör USA300 särskilt aggressiv och potentiellt farlig även för annars friska personer – även om CA-MRSA-stammar oftast är känsligare för antibiotika än USA100-stammar. Idag orsakar USA300 även en del sjukhusförvärvade infektioner.
ST36:USA200 är den näst vanligaste stammen vid sjukhusförvärvade infektioner. Precis som USA100 är USA200 typiskt resistent mot både erytromycin och klindamycin, utöver resistensen mot betalaktamantibiotika. USA200 är identisk med EMRSA16, en stam som cirkulerar i Storbritannien.
Vankomycin har länge varit det sista behandlingsalternativet vid svåra Staphylococcus aureus-infektioner. På senare år har dock vissa MRSA-stammar upptäckts som även är resistenta mot detta preparat. Dessa stammar är fortfarande sällsynta, men riskerar att bli vanligare och utgör då ett allvarligt hot mot folkhälsan, eftersom relativt få behandlingsalternativ återstår.
Mellan 2002 och 2009 rapporterades nio VRSA-stammar i USA. Alla var resistenta mot vankomycin, men lyckligtvis fortsatte de att reagera på andra, mer sällan använda läkemedel.
Den snabba ökningen av antibiotikaresistens hos Staphylococcus aureus under de senaste 60 åren är en slående demonstration av evolutionen i praktiken – dock en som ur vårt perspektiv är ytterst oönskad. För att de antibiotika som återstår i medicinens arsenal ska behålla sin effekt i framtiden är det avgörande att förebygga smittspridning inom vården och motverka en överanvändning av antibiotika.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online