Tuberkulos är en infektionssjukdom som orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Sjukdomen drabbar framför allt lungorna och kännetecknas av bildning av tuberkler, nekros, abscesser, fibros och kalkavlagringar i lungvävnaden. Bakterien kan dock även spridas till njurar, lymfkörtlar, ben, leder och hud.
Den primära laboratoriediagnosen av Mycobacterium tuberculosis baseras på färgning av prover för att synliggöra bakterierna i mikroskop. Lämpligt provmaterial är sputum eller bronkoalveolär sköljvätska vid misstänkt luftvägsinfektion, alternativt ett direkt vävnadsprov.
Mycobacterium tuberculosis är en stavformad (bacill), orörlig, icke-sporenbildande och strikt aerob bakterie som mäter cirka 0,4 x 3 mikrometer. Bakterien delar sig genom binär fission var 15:e till 24:e timme, vilket är långsamt jämfört med många andra bakterier. På grund av detta kan det ta upp till nio veckor innan bakterien växer fram i odlingsmedium.
Mycobacterium tuberculosis är känslig för UV-ljus och värme (exempelvis pastörisering), men samtidigt motståndskraftig mot kemiska desinfektionsmedel.
Mycobacterium tuberculosis kan egentligen inte klassificeras som vare sig grampositiv eller gramnegativ. Gramklassificeringen bygger på mängden peptidoglykan i bakteriens cellvägg. En grampositiv bakterie har ett tjockt peptidoglykanskikt (cirka 90 procent), medan en gramnegativ bakterie har ett tunt sådant (5–20 procent). Gramfärgorna tränger in i cellväggen och binder till dess kemiska beståndsdelar, vilket gör att de färgade bakterierna framstår som lila eller rosa i mikroskopet.
Hos Mycobacterium tuberculosis består cellväggen visserligen av peptidoglykan, men även av komplexa lipider som hindrar gramfärgornas inträngning. Cellväggen motstår dessutom avfärgning med syra eller alkohol, varför bakterien betecknas som "syrafast". Lipiderna i cellväggen utgörs av mykolsyra, cord factor och wax-D. Om bakterien ändå färgas enligt grammetoden framstår cellerna som svagt grampositiva eller bleka, med mycket liten färgstyrka.
För att synliggöra bakterien krävs därför speciella färgningsmetoder, exempelvis auramin-rhodamin-färgning eller Ziehl-Neelsen-färgning.
Auramin-rhodamin-metoden använder ett gult fluorescerande färgämne för att visualisera Mycobacterium tuberculosis i fluorescensmikroskop. Kaliumpermanganat eller akridinorange kan användas som motfärg. I mikroskopet framstår de bakteriella cellerna som gröna.
Auramin-rhodamin-färgningen är känsligare än Ziehl-Neelsen-metoden och dessutom mer kostnadseffektiv.
Ziehl-Neelsen-metoden har sitt ursprung hos forskarna Franz Ziehl och Friedrich Neelsen. Metoden använder uppvärmd karbolfuksin, koncentrerad syra-alkohol samt en motfärg som malakitgrönt eller metylenblått. I mikroskopet framstår de syrafasta bakterierna som klart rosa.
Ziehl-Neelsen-färgningen räknas som guldstandard för den primära identifieringen av Mycobacterium tuberculosis och Mycobacterium leprae.
Utöver den mikroskopiska identifieringen måste Mycobacterium tuberculosis odlas på speciell näringsagar. Löwenstein-Jensen-agar innehåller komplexa organiska ämnen (exempelvis ägg och potatis), salter, glycerol och malakitgrönt, vilket hämmar tillväxten av andra bakterier. Antibiotika kan tillsättas för att ytterligare hindra förorenande bakterier. Provet placeras på agaren, och bakterierna växer fram inom tre till nio veckor.
En flytande näringslösning med ämnen som albumin och biotin kan användas för att stödja tillväxt även av mycket små mängder av målorganismen. Detta kallas Middlebrook 7H9 (eller 7H12)-medium.
Kolonierna framträder som små, ljusbruna till bufffärgade kolonier i båda typerna av medium.
Med modern teknik kan Mycobacterium tuberculosis numera odlas med hjälp av en automatiserad läsare. En flytande lösning av Middlebrook 7H9-medium tillsammans med en fluorescerande indikatorförening används för att övervaka tillväxten och rapportera positiv eller negativ infektion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online