Bandmaskar, eller cestoder, är platta, bandliknande parasiter som oftast överförs till människor och djur via intag av otillräckligt tillagat eller rått fläskkött, nötkött eller fisk. Beroende på art kan de variera i längd från några centimeter till hela 13–14 meter. Den vuxna bandmasken består av flera olika avsnitt, som alla har sin egen specifika funktion.
Skolex sitter längst fram på bandmasken och kan betraktas som maskens huvud. Den är utrustad med sugkoppar som gör att parasiten kan fästa sig ordentligt i tarmväggarna hos den animaliska eller mänskliga värden.
Kronan på skolex kallas rostellum. Rostellum kan antingen vara beväpnad (med små hakar) eller obeväpnad (helt utan hakar). Hakarna fungerar som ytterligare hjälpmedel för att parasiten ska kunna fästa sig i värden.
Strobilan är ett bandliknande kedjeförlopp av segment som utvecklas successivt och som kallas proglottider. Mellan skolex och strobila finns halsen, som är den zon där nya segment bildas kontinuerligt under maskens livstid.
Huvuddelen av bandmasken består av proglottider. Vissa bandmaskarter kan ha upp till 3 000 proglottider, vilket ger en enorm potential för äggproduktion. Segmenten utvecklas successivt från halsen – först omogna, sedan mogna och slutligen gravida. Varje mogen proglottid har egna manliga och kvinnliga reproduktionsorgan samt livmorgrenar som är fullständigt fyllda med ägg (ova) när segmentet nått mognad.
Kutikulan är ett homogent, elastiskt hölje som täcker bandmasken. Höljet är sammanhängande från ett segment till ett annat. Eftersom bandmasken saknar eget matsmältningssystem sker upptaget av föda och näring direkt från värden genom kutikulan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online