Meticillinresistent Staphylococcus aureus (MRSA) är en antibiotikaresistent variant av stafylokokkbakterien som har utvecklats till ett allvarligt problem för sjukvårdsinrättningar, skolor och andra miljöer där många människor vistas nära varandra. Bakterien är okänslig för många vanliga antibiotika, och nya resistenta stammar uppstår i takt med att allt starkare preparat introduceras. Vårdbiträden och barn är särskilt utsatta grupper för MRSA-infektioner.
MRSA-bakterier har redan utvecklat resistens mot penicillinderiverade antibiotika. Det innebär att så kallade "sista utvägens"-antibiotika nu används som första behandlingslinje vid MRSA-infektioner. Bland de orala glykopeptidantibiotika som förskrivs mot MRSA finns klindamycin, linezolid, tetracyklin, kotrimoxazol och vankomycin.
Problemet med att använda dessa kraftfulla läkemedel som förstahandsval är att nya bakteriestammar successivt utvecklar resistens även mot dem. Om det händer återstår för vården endast mycket starka intravenösa antibiotika – en situation som begränsar framtida behandlingsmöjligheter avsevärt.
MRSA-utbrott på huden bör tvättas noggrant med tvål och vatten samt antibakteriella rengöringsmedel. Rengöringsmedel som innehåller hexaklorofen, exempelvis Phisohex, fungerar bra för vuxna men får inte användas på små barn. För barn kan i stället klorhexidinkräm, salva eller tvålar (till exempel Hibiclens och Betasept) användas.
Rengör det drabbade området tre till fyra gånger per dag, applicera därefter en antibakteriell salva och täck såret med en varm, fuktig kompress i cirka 30 minuter. Välj en salva som är specifikt framtagen för stafylokockinfektioner, såsom Bactroban (mupirocin) eller bacitracin, i stället för generiska antibiotikasalvor som neomycin och polymyxin (Neosporin), vilka ofta saknar effekt mot MRSA.
Djupare infektioner eller varbölder kräver ofta att läkaren öppnar dem kirurgiskt och tömmer innehållet. Syftet är att hindra MRSA-bakterierna från att ta sig ut i blodbanan, där de kan sprida sig i kroppen och orsaka livshotande blodförgiftning (sepsis).
En MRSA-infektion måste följas noga, eftersom den snabbt kan förvärras. Följ alltid läkarens anvisningar noggrant och kontakta vården omedelbart om såret inte läker som förväntat eller om symtomen förvärras.
Fullfölj alltid hela antibiotikakuren, även om infektionen verkar ha läkt innan kursen är slut. Avbryter du behandlingen för tidigt kan infektionen blossa upp igen – då ofta i en svårare och mer resistent form – vilket kan få allvarliga konsekvenser.
God handhygien är det mest effektiva skyddet mot smittspridning. Tvätta händerna ofta med tvål och vatten, undvik att dela personliga föremål som handdukar och rakblad, och håll sår rena och täckta tills de helt läkt. I vårdområden är det viktigt att isoleringsrutiner och hygienregler följs strikt för att begränsa vidare spridning av resistenta bakterier.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online