Så visas Staphylococcus aureus efter gramfärgning

Staphylococcus aureus är en av de mest betydelsefulla mänskliga patogenerna och kan orsaka allt från ytliga hudinfektioner till allvarliga systemiska sjukdomar. Kokar, impetigo, sårinfektioner och lunginflammation är några exempel på sjukdomstillstånd som bakterien kan ge upphov till. Ett av de första stegen i laboratoriediagnostiken för att identifiera S. aureus är gramfärgning.

I mikroskopet klassificeras S. aureus som grampositiva kocker i kluster. Nedan förklaras hur färgningsmetoden fungerar, vilken roll bakteriens cellvägg spelar och vilket utseende bakterien får efter färgning.

Vad är gramfärgning?

Gramfärgning är en differentiell färgningsmetod som delar in de flesta bakterier i två huvudgrupper: grampositiva (blålila) och gramnegativa (rosaröda). Det färdigfärgade preparatet undersöks därefter i mikroskop för att avgöra till vilken grupp bakterierna hör. Bakteriens cellvägg har en direkt och praktisk betydelse för resultatet av färgningen.

Färgningsproceduren steg för steg

Gramfärgningen består av fyra reagens som appliceras i en bestämd ordning:

1. Kristallviolett – den violetta primärfärgen hälls över objektglaset med provet och fyller bakteriecellen med färgämne.
2. Grams jod – fungerar som ett bevarningsmedel (mordant) som binder fast färgämnet i cellen.
3. Avkärvningsreagens – beroende på cellväggens uppbyggnad behålls antingen den violetta färgen (grampositiva bakterier) eller så förlorar bakterierna färgämnet (gramnegativa bakterier).
4. Safranin – motfärgen tillförs sist och fyller de tomma gramnegativa cellerna, som därmed får sin rosa färg.

Cellväggens betydelse

Bakteriers cellväggar har egenskaper som ger olika färgningsreaktioner vid gramfärgningstekniken. Cellväggen hos Staphylococcus aureus innehåller, liksom hos de flesta grampositiva bakterier, ett tjockt lager peptidoglykan. Detta ger bakterien förmågan att behålla den violetta primärfärgen även efter avkärvningssteget.

Morfologi och arrangemang

Staphylococcus aureus har en sfärisk form, och sfäriska bakterier kallas kocker. Beroende på delningsmönster kan kocker uppvisa mycket karaktäristiska arrangemang. Eftersom S. aureus delar sig i två eller flera plan bildas typiskt sett tetrader och druvliknande kluster. Namnet "stafylokocker" kommer faktiskt från det grekiska ordet staphyle, som betyder druvklase.

Slutligt utseende i mikroskopet

När en gramfärgning har utförts på ett prov som innehåller Staphylococcus aureus framträder preparatet i mikroskopet som grampositiva kocker arrangerade i tetrader och kluster. Denna kombination av färgreaktion och cellarrangemang är ett viktigt led i den preliminära identifieringen av bakterien.