De flesta Salmonella-gastroenteritfall är självläkande och kräver bara vätskeersättning. Invasiv sjukdom, riskpatienter eller allvarliga symtom motiverar dock antibiotikaterapi anpassad efter känslighetsmönster.
Vanliga antibiotikaregimer
- Ceftriaxon (IV): Första val vid allvarlig bakteriemi, typhoidfeber eller immunförsvagade patienter.
- Azitromycin (oral): Väl tolererat; föredras för barn, gravida kvinnor och okomplicerad typhoid i vissa regioner.
- Ciprofloxacin (oral/IV): För allvarlig icke-tyfoid salmonellos; undvik hos barn och gravida på grund av risk för krtikgifter.
- Levofloxacin (oral): Alternativt fluorokinolon med god bio-tillgänglighet.
- Trimetoprim-sulfametoxazol (oral): För okomplicerade fall hos barn där resistens är låg.
Kritisk stödjande vård
- Vätske- & elektrolytersättning: Oral rehydreringslösning (ORS) för lindrig-måttlig; IV-vätskor för allvarlig dehydrering eller kräkningar.
- Feber/smärtlindring: Paracetamol föredras; undvik NSAID vid njursvikt eller blödningsrisk.
- Nutrition: Återuppta åldersanpassad kost så gott det går; BRAT-diet rekommenderas inte längre.
Vesentliga principer
- Antibiotikaval beror på Salmonella-art, svårighetsgrad, lokala resistensmönster och patientfaktorer (ålder, graviditet, komorbiditet).
- Empirisk terapi bör begränsas när odling och känslighetsresultat kommer fram.
- Asymptomatiska bärare behöver generellt inte behandling (utom livsmedelsarbetare, vårdpersonal eller riskhushållskontakter).
Konsultera alltid en vårdprofessionell för lämplig diagnostik och terapi – sjukvårdsmedicinering driver resistens.
