Nasala cilia är mikroskopiska, hårfina utväxter på respiratoriska epitelceller som bildar den mukociliära eskalatorn – ett kritiskt medfödd försvarssystem.
Skyddsmekanismer
- Filtrering och fångst: Slem (sekreterat av kaliforma celler) fångar partiklar, patogener och allergener. Cilia slår i koordinerade vågor (10–15 Hz), driver slem bakåt med ca 5 mm/min.
- Fysisk barriär: Ciliematten förhindrar direkt patogenkontakt med epitelet.
- Immunoglobulinfördelning: Sekretorisk IgA i slem binder patogener; cilia sprider det jämnt över slemhinnan.
- Mukociliär clearans: Slem med fångat material transporteras till nasofarynxen, sedan svelgs (förstörs av magsyra) eller expectoreras.
- Immunsignaling: Ciliära receptorer (t.ex. TLRs) detekterar patogenassocierade molekylära mönster, utlöser cytokin och kemokin frigöring för att rekrytera neutrofiler och makrofager.
Faktorer som försvårar funktionen
- Rökning (orsakar ciliär paralys och förlust).
- Viralinfektioner (influenza, COVID-19) – orsakar tillfällig ciliär dyskinesi.
- Föroreningar, torrt luft, anestesi, primär ciliär dyskinesi (genetisk).
Klinisk relevans
Nedsatt mukociliär clearans leder till recidiverande sinuit, bronkit och pneumoni. Nasal salinirrigation stödjer ciliär funktion. Rökavvänjning återställer ciliär funktion över veckor till månader.
