Chikungunyafeber orsakas av ett arbovirus som kallas CHIKV (chikungunyavirus). Andra liknande arbovirus orsakar denguefeber och West Nile-feber. Viruset överförs främst genom myggbett, i synnerhet från arterna Aedes aegypti och Aedes albopictus, den senare även känd som den asiatiska tigermyggen. Sjukdomen förekommer framför allt i Afrika, Asien samt i vissa delar av Europa.
När en infekterad honmygga biter en människa förs viruset in i värdens blodkärl. Viruset fäster därefter vid plasmamembranet hos mottagliga celler i kroppen och börjar därmed sin infektionsprocess.
Viruset tränger in i cellens cytoplasma och tar sig vidare till cellkärnan. Där deponerar det sitt genetiska material och börjar replikera sitt arvsmassa inuti kärnan. När replikationen är klar lämnar nya viruspartiklar cellen, sprider sig i de omgivande vävnaderna och infekterar andra celler i värden. Denna process upprepas cykliskt och gör att viruset snabbt etablerar sig i kroppen.
Så snart viruset har spridits genom hela kroppen och cirkulerar fritt i blodet betraktas värden som smittsam. Vid detta skede kan viruset överföras till en mygga när den suger blod från den infekterade personen.
När en mygga suger blod från en smittad värd vandrar viruset till myggans mittarm, där det förökar sig. Därefter migrerar viruset till myggans spottkörtlar. När myggan sedan biter en ny värd överförs sjukdomen via saliven in i bettsåret – och livscykeln börjar om på nytt.
Chikungunyafeber känns vanligtvis igen på karakteristisk feber, huvudvärk, illamående och kräkningar, kroppsvärk, ledvärk samt allmän olust. Sjukdomen varierar i längd från några dagar upp till flera veckor. En del infekterade personer får dock helt symtomfria förlopp utan några som helst besvär.
Ett första diagnóställande kan göras utifrån sjukdomens kliniska symtombild. Diagnosen bekräftas därefter genom mikroskopisk eller laboratoriemässig analys av blod från den infekterade personen.
Idag finns ingen botande behandling mot chikungunyafeber. Sjukdomen är i regel självläkande och dödsfallen är få. Behandlingen är huvudsakligen lindrande och innefattar vila, smärtstillande medel samt febernedsättande läkemedel. Det bästa skyddet är förebyggande – att undvika myggbett genom myggnät, insektsmedel och täckande kläder i områden där viruset förekommer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online